Inggun vill se till att andra människor har det bra och trivs

- Jag har skrivit det för att få lite distans till mina erfarenheter som egen företagare. Hade jag vetat att det skulle vara så mycket regler och lagar att ta hänsyn för att starta en så liten verksamhet som min då hade jag nog aldrig börjat, säger hon med en viss uppgivenhet när vi satt oss framför brasan i ett av de små hemtrevliga rummen i huset som ingår i hennes anläggning.
Men efter en stund konstaterar hon ändå att det som hon arbetar med; att se till att andra människor har det bra och trivs, nog är det roligaste hon kan tänka sig att ägna sin tid åt.

Att det skulle bli en komplett spaanläggning på gården i Rödja var inte tanken när Inggun började hyra ut några mindre hus till sommargäster för sju-åtta år sedan.
- Jag hade då jobb på skolan i Ukna som förskollärare men jag hade under en längre tid känt att jag inte riktigt orkade med skolan, jag ville göra mer för barnen än det fanns tid och ekonomi till så jag gick ned i arbetstid och började planera för att utöka verksamheten här.
Det började med att Inggun och hennes man Mats hyrde en badtunna för att se hur det fungerade. Båda tyckte att det var en utmärkt form av avkoppling och beslöt att inköpa en egen.
- Det blev början på det som nu är Spa blå rummet. Jag slutade helt mitt arbete i skolan 2003 och har sedan dess haft fullt upp att rusta upp husen och att ta emot det ökande antalet gäster.

Att det blev i Rödja som hon byggde upp sin anläggning kom sig av att hennes man, som är agronom och har sitt arbete på hushållningssällskapet i Kalmar, ville ha en egen gård att bedriva fritidsjordbruk på. När gården köptes för mer än tio år sedan hade de på grund av studier och skiftande arbetsplaster flyttat runt på flera ställen.
- Vi är båda uppvuxna här i kommunen, jag i Gamleby och Mats utanför Västervik, så vi ville gärna köpa något eget här i bygderna.
Gården i Rödja tilldrog sig Mats uppmärksamhet redan fem år innan det blev köp. Men den gången blev det ingen affär, priset var inte det rätta och båda tyckte att gården var i för dåligt skick. När det blev dags för ny försäljning på exekutiv auktion slog Mats till.
- Jag minns att vår son Jonatan kom inspringande till mig i köket, vi bodde då i en villa i Solna utanför Gamleby, och ropade "Pappa har köpt en gård." Jag visste att husen på gården inte var i bättre skick nu än sist det skulle bli affär så min första tanke var att: "Nu blir det nog skilsmässa."

Så illa blev det nu inte. Inggun tog sig an uppgiften att rusta upp byggnaderna. Med hjälp av två händiga och hjälpsamma föräldrar så blev huvudbyggnaden snart fullt beboelig. Flera hus runt om huvudgården har sedan köpts till och med två nybyggda mindre övernattningsstugor så har nu anläggningen blivit komplett.
- Nu tycker jag att jag kommit dit jag vill, jag har byggt upp det hela successivt och alla pengar som jag tjänat har jag investerat i byggnaderna. Man kan nog säga att det är min mans lön som vi levt på de senaste fem åren.

Trots att Inggun trivs utmärkt med sitt nya liv så kommer hon ofta under samtalet tillbaka till problemen med allt det byråkratiska krånglet, med alla tillstånd som ska sökas från olika håll.
- Jag har haft mycket diskussioner med Vägverket för att få sätta upp skyltar om min verksamhet, med räddningstjänsten om storlek på utrymningstrappan från övervåningen och med byggnadsnämnden om placering av min utbyggnad. När de kom ut när jag byggt mina små uthyrningshus och påstod att de stod för nära varandra, trots att jag fått alla ritningar godkända, då tänkte jag spränga hela bygget i luften. Det problemet löstes så småningom genom att vi flyttade några fönster.

Inggun poängterar att det har varit viktigt att ha gott samarbete med andra småföretagare.
- Jag hyr in massörer och cateringfirmor som levererar mat och så får gästerna chans att besöka mina grannar här för att rida islandshäst eller för att prova på att arbeta i keramikverkstad.
- Ensam är inte stark i det här sammanhanget och jag tror att samarbete är bättre än att konkurrens.

Inggun vill se till att andra människor har det bra och trivs

Inggun Halling i Rödja har själv sammanfattat sina senaste sex år i en skrift med titeln: "Sagan om den galna kärringen som trodde att hon kunde öppna ett spa i en röd stuga på landet".