"Ingen trodde på min idé till en början"

I dag, tolv år senare, är tonen annorlunda. Nu har Inger Öfverberg ett gäng stamkunder som regelbundet kommer till henne och får sina naglar, händer och fötter fina. Och för många har nagelvård blivit en lika naturlig del av livet som att gå till frisören.
Men nu slår Inger Öfverberg igen sin salong och går i pension. Fast helt slut är det inte.
- Jag kommer att behålla mitt företag och jag kommer nog att göra en del behandlingar efter tidsbeställning, säger hon.
VT hälsar på henne den sista dagen hon håller öppet i salongen på Stora Torget i Västervik. Det råder en lätt vemodig stämning bland de kunder som kommer in. Många tackar henne för tiden de haft tillsammans och en stamkund kommer till och med in med blommor. Inger Öfverberg blir tidvis rörd, men håller sig ändå samlad.
- Jag ser inte det här som något definitivt slut och det är nog bra. Jag har så svårt för avsked, säger hon.

När hon slog upp dörrarna till sin salong 1995 var det inte många Västerviksbor som förstod vad det hela handlade om. De få som ändå vågade sig dit skämdes nästan för att de gick för att få sina naglar fixade.
- Det ansågs väl lite flärdfullt, tror Inger Öfverberg som hade några hundår med att övertyga Västerviksborna om det viktiga i att tillåta sig att ta hand om sig själv på det viset. Det gick åt mycket kaffe och många wienerbröd för att på kvällstid förklara för intresserade vad det var hon sysslade med.
- I början blev det många sena kvällar och långa arbetsdagar. Jag fick ställa upp helt på kundernas villkor. Det var kämpigt och jobbigt men samtidigt vansinnigt roligt. Jag hade min familj bakom mig som stöttade till 110 procent, annars hade det inte gått, säger hon.

Det roligaste med jobbet är att man träffar så många trevliga och positiva människor, tycker Inger. De kunder hon har haft har varit allt från femåriga flickor som velat ha en kristall på en nagel till 90-åriga tanter. Blivande brudar är en stor grupp. Även män kommer till salongen för att få manikyr eller pedikyr. Liksom nagelbitare.
- Och sen har jag haft en del kändisar här också, säger Inger glatt och berättar om hur skådespelare och artister på besök i Västervik har kommit in för att boka en tid.
- Mona Seilitz har jag haft några gånger. Och Ulf Lundell kom in en gång och köpte nagellim. "Jag spelar gitarr", förklarade han.
Många är det som har suttit mittemot Inger, fått sina naglar filade och lackade och pratat om livets väsentligheter.
- Ibland blir man nästan som en kurator. Jag har väldigt lätt att läsa av människor och många har öppnat sig jättemycket för mig, säger hon.

Att Inger Öfverberg efter ett helt liv som kontorsanställd kom in på det här med naglar var både en slump och en naturlig följd av sin barndoms fascination för vackra naglar.
- Jag har alltid tyckt att det varit så himla vackert med naglar och kollade noga in mina föräldrars vänner som barn. Jag skulle fortfarande kunna återge vilka som hade vackrast naglar och hur de såg ut, säger hon.
När hon en dag tog mod till sig och sökte upp en kvinna som jobbade med naglar blev det startskottet för hennes affärsidé.
- Hon gjorde en nagelförlängning på mig - något jag inte hade en aning om att man kunde göra. Jag gick omkring i Kalmar och tyckte att jag var finast i stan.
Kvinnan uppmuntrade Inger att utbilda sig till nagelteknolog och på den vägen är det. Efter att ha varit arbetslös en tid och harvat runt på diverse kurser, sökte hon upp arbetsförmedlingen och berättade vad hon ville göra.
- Men de tyckte inte att det var något att satsa på. Så jag tog saken i egna händer och började en utbildning i Kalmar samtidigt som jag började leta lokal i Västervik.

När Inger Öfverberg nu trappar ner på tempot får hon mer fritid än vad hon haft på länge. Fast livet som nybliven pensionär lär inte bli några problem att fylla.
- Jag ska prioritera nära och kära, släktingar och vänner. Sådant som har fått lida under de här åren när jag har jobbat så mycket, säger hon.
Att lära sig spela golf är en annan sak som kanske står på agendan.
- Det finns de som vill lära mig det och det skulle vara jätteroligt. Jag kanske inte blir proffs men kan nog lära mig att träffa bollen i alla fall.
Ett 1800-talshus med en stor tomt kräver också sitt. Sen finns det många intressen som Inger gärna skulle vilja utveckla mer.
- Mitt problem har alltid varit att jag har så många intressen och att jag inte kan välja. Så jag kommer inte att ha några fritidsproblem, säger hon.

"Ingen trodde på min idé till en början"

När Inger Öfverberg 1995 bestämde sig för att utbilda sig till nagelteknolog var det ingen som trodde på hennes idé.- Många tyckte nog att jag var lite knäpp och att det verkade vara ett konstigt jobb, säger hon och skrattar åt minnet.

När Inger Öfverberg 1995 bestämde sig för att utbilda sig till nagelteknolog var det ingen som trodde på hennes idé.
- Många tyckte nog att jag var lite knäpp och att det verkade vara ett konstigt jobb, säger hon och skrattar åt minnet.