Från mitt vardagsrum sjunger Emmylou Harris ”meet me at the wrecking ball. I'll wear something pretty and white” och i samma sekund tittar jag på ert foto från den där dagen ni var nyförlovade. Pappa hade inte skaffat skägg än och du hade en vacker vit klänning på dig och de där klassiska hornbågade glasögonen. Ni är båda så vackra och lyckliga på det där fotot att det nästan gör lite ont i mig. Det där fotot tog jag med mig hem och har placerat det på min kylskåpsdörr. Det hänger bra där och skimrar tämligen ofta i kapp med stjärnorna utanför mitt köksfönster.
Jag minns när du och jag satt i köket om nätterna förr i världen. Pappa och brorsan hade gått och lagt sig och kvar fanns bara du, jag och en evighetslång natt. Tystnaden hade lägrat sig över huset och vi brukade ha på nattradion väldig, väldigt svagt. Svalt skval i bakgrunden. Musik man inte egentligen behövde bry sig om. Musik som bara... fanns.
Vi satt vid köksbordet; du med ditt korsord och jag med min bok. Vi rökte och i bland pratade vi till och med med varandra. Korta men kärnfulla kommentarer. I bland frågade du om något ord eller om någon artist som du inte visste namnet på. Men du var en jävel på synonymer.
För det mesta var vi ändå väldig tysta där vi satt. Tysta för att inga ord behövdes. I bland frågade du vad jag läste och jag berättade kort. Jag vill minnas att det var olika böcker varje gång och du undrade hur jag orkade läsa en ny bok varje gång.
Vid varje hel timme slog den där förbannade klockan ute i vardagsrummet och vi blev alltid rosenrasande över att den inte hade konstruerats med ett tystare klockspel. I alla fall ett som var lite mer dämpat. Allt stannade upp för någon halv minut som den slog. Sedan fortsatte natten och vi tände var sin ny cigarett. Som sagt så pratade vi aldrig speciellt mycket men vi fanns där. Tillsammans. Och det skulle alltid vara så. Alltid! Även om jag flyttade till månen så skulle jag kunna komma tillbaka när som helst och sätta mig ned i köket, tända en cigarett, plocka upp en bok och sträckläsa den under tystnad medan du skulle sitta där mittemot mig med ditt korsord uppslaget, kulspetspennan i den ena handen och cigaretten i den andra.
Mamma, jag saknar dig.