"Ibland måste man låta tankarna vandra fritt"

FOTOGRAFIET.Bilden är tagen under en tågresa mellan Västervik och Stockholm. Åsa och Kristijan är påväg till Utö i Stockholms skärgård. Kristijan är numera elva år men när fotografiet togs var han bara fyra. Han ser pigg, glad och förväntansfull ut på fotot och är just i färd med att fika på vaniljrån och saft.- Fotografiet är förstås en symbol för min son. Han är det största som har hänt mig. Jag blev mamma ganska sent i livet, vid 39 års ålder, och det känns fortfarande som en gåva, något jag inte tagit för givet.Att Åsa valde ut en bild från en av deras resor var självklart.- Vi gillar båda att resa. Kristijan är världens bästa reskompis!Just nu planerar de för en tre veckor lång tågluff i sommar. Kristijan har forskat om England i skolan och vill gärna besöka London. Det blir också ett stopp i Paris och eventuellt hinner de med en tripp till Skottland. I övrigt tänker de ta det som det kommer.- Som vuxen är man ju på många sätt rutinerad och risken är att man missar en hel del på grund av just det. Det är väldigt spännande att få möjlighet att se saker genom ett barns ögon. Man ser helt enkelt mer när man lever och reser tillsammans med ett barn. En ny värld öppnar sig.TEKOPPEN.Den stora gula tekoppen symboliserar lugn. Eller rättare sagt behovet av att få ta det lugnt med jämna mellanrum.- Jag älskar långa lata sovmorgnar, när man kan vakna långsamt, sitta i morgonrocken vid köksbordet och dricka flera koppar te utan att behöva passa tider och jäkta i väg.- Stillhet är viktigt för mig. Får man inte andhämtningsstunder i vardagen så får man försöka att ta sig sådana. - Emellanåt behöver man koppla bort prestationskraven och låta tankarna vandra fritt. Det är vilsamt och kan också leda till nya, mer kreativa tankar.SKRIVBOKEN.- Jag kan inte låta bli att köpa vackra skrivböcker. Jag har samlat på mig mängder, säger Åsa och skrattar.Skrivboken symboliserar orden och språket. Skrivböckerna kan fungera som tänkeböcker, dagböcker eller vanliga anteckningsböcker.- Jag fascineras av ord, det kan vara vackra ord, fula ord eller nya ord. Men fascinationen har två sidor. Jag har något slags hatkärlek till språket. - Genom språket försöker vi att göra oss förstådda. Vi tror att vi kommunicerar genom språket men det är ju inte alltid som den kommunikationen fungerar. Missförstånd sker, och språket kan även användas medvetet manipulativt.- Men när barnet erövrar språket förstår man hur angeläget det är. Och lustfyllt.Tidigare skrev Åsa dikter. Men när hon gick på bibliotekshögskolan tog inspirationen till att skriva lyrik mer eller mindre slut. En stor del av studierna handlade om att lära sig kategorisera, klassificera och katalogisera. - Det tog mycket energi och gjorde mig lite låst tankemässigt, säger Åsa. - Arbetet på bibliotek bygger också mycket på ordning och reda, men där finns även stora möjligheter till kreativ verksamhet. För min del har arbetet som ledare för flera läsprojekt inneburit att jag fått utlopp för den lusten. Folkbibliotek är en fantastisk företeelse, något av det mest demokratiska vi har. Jag är stolt och glad över mitt jobb, men skulle gärna ge skrivandet lite mer tid i framtiden.

"Ibland måste man låta tankarna vandra fritt"

En stor solgul kopp fylld med rykande hett tevatten, en skrivbok och ett fotografi på sonen Kristijan. Dessa ting symboliserar några av de allra viktigaste sakerna i livet för skolbibliotekarie Åsa Österlöf.