"I Västervik vill jag bo"

Historien är nästan för bra för att vara sann.
En klassisk entré i ny miljö gjorde Karlsson när han kom till Strindbergs Hemsö med ett Höganäskrus i en svångrem om halsen.
När Jan-Ove Köhler lämnade Florida och USA och kom till Västervik hade han tre golfutrustningar med sig.
- Jag tänkte att om jag lyckas sälja en utrustning i månaden så klarar jag uppehället en tid.
Jan-Ove har varit i Västervik i en dryg månad nu och har ännu inte behövt sälja någon golfutrustning.
- Alla är så snälla och trevliga och jag har haft fullt upp med jobb.
Nämnda Karlsson sas vara ett yrväder men det är bara förnamnet när det gäller Jan-Ove.
- Jag har hjälpt till på B-G Lack och så har jag andra tider på dygnet hjälpt till på restaurang The Brig, "Briggen".
- Det är jättebra. Jag har snart lärt mig prata svenska.
Svenska eller något annat hann inte Jan-Ove lära sig under den korta tid han bodde i Sverige som nyfödd.
- Jag var bara sex månader när flyttlasset gick till Amerika. Från Dalarna.
- En period i min barndom var jag dock ett halvår i Uppsala och gick i skola. Då lärde jag mig lite mer av Sverige.
Hur hamnar man då i Västervik efter så många år?
- Här bor min favoritkusin, Inge Ludvigsson.
I hela livet har Jan-Ove haft ett svenskt pass och han känner sig som helsvensk.
- Det har blivit så. Jag har läst det mesta om Sverige och mina stora ungdomshjältar var Björn Borg och Ingemar Stenmark.
Hjältarna just nu är det svenska fotbollslandslaget.
- Jag tror att vi, Sverige, kan gå riktigt långt i turneringen, säger Jan-Ove som ekiperat sig i blågult och säger sig till och med ha blågula kalsonger.
Riktigt lång var flytten till Sverige och riktigt lång kan vistelsen bli här.
- Jag sålde huset i USA och i höst skall jag tillbaka och hämta resten av mitt bohag.
Till Kanada hade Jan-Ove chansen att flytta för ett antal år sedan men tackade nej.
- Jag jobbade på ett tobaksbolag som beslutade flytta till Kanada. Då ville inte jag vara med längre.
Senaste åren har Jan-Ove jobbat i byggbranschen och i Västervik ser det ut att bli det mesta.
- Min mor och min bror tyckte det var helt okej att jag flyttade till Sverige. De kommer förresten och hälsar på i augusti.
Då kommer förmodligen kräftor fram på bordet.
- Jag älskar svenska specialiteter. I USA är det alldeles för mycket "fast food". Visserligen har ni ett McDonalds här men matkulturen är mycket bättre.
- Messmör, Kalles Kaviar, kräftor och flatrökt ål på knäckebröd är sånt som jag sett till att även ha tillgång till i USA.
- Kan jag bli mer svensk?
Jan-Ove har inte bara blivit svensk på heltid. Han har även blivit en genuin Västervikare och plötsligt galen i speedway.
- Jag hade bara varit i Västervik i tre dagar när jag blev bjuden till Ljungheden för att titta på speedway som jag då hade ytterst liten kunskap om.
På den vägen blev det och Jan-Ove har till och med åkt på bortamatcherna. Senast till Målilla förra veckan.
- I USA är motorsport något så väldigt stort som Indianapolis 500 och så vidare. Stjärnorna är riktiga "superstars" som man aldrig får träffa, säger Jan-Ove som med glädje går in i depåerna för att träffa Gollob och de andra av Västerviks "superstars".
Lite underlättar det förstås att Jan-Ove blivit bekant med Lars Belfrage som är ordförande för Västervik speedway.
Någon speedwaycykel har han inte men en vanlig hoj har han.
- Med cykel tar man sig fram överallt i Västervik och till vattnet är det bara några minuters färdväg.
- Kanske jag borde se upp lite bättre. Jackan är trasig och smutsig därbak och det beror på att cykeln stannade i en grop i gatan men det gjorde inte jag lika snabbt.
- Men Västervik är bra och här vill jag bo.

"I Västervik vill jag bo"

Svenskamerikanen Jan-Ove Köhler har hittat sin favoritplats på jorden.