I Gamleby högtidlighålls minnet av Förintelsen

På måndagskvällen hade man inbjudit Piotr Zettinger som berättade om sina minnen från barndomen i Polen. Han var bara fyra år när han räddades ur Warszawas getto, men han har ännu starka minnen av hur flykten gick till. - Jag minns att vi stod gömda i en port och väntade på att vakten som gick på gatan skulle vända ryggen åt oss. Någon la en hand på min arm och sa att jag skulle springa, jag tror det var min far. Han mördades senare så vi träffades aldrig mer. Mitt ute i gatan hade någon lyft upp ett brunnslock och jag blev nedlyft av en man som sedan gick före mig genom kloaksystemet till den ariska sidan. Av den fortsatta flykten minns inte Piotr så mycket, bara att han kände sig mycket rädd och mycket ensam. En period bodde han hos några nunnor på en bondgård där han särskilt minns ett skåp på vinden där han alltid fick gömma sig så fort någon kom på besök. Han kom senare till ett barnhem för barn som mist, eller tappat kontakten med, sina föräldrar.- Att jag var jude fick jag inte avslöja. Så jag fick ett annat namn och lärde mig att sjunga psalmer och be böner med de andra som var katoliker. Trots att jag inte var mer än fem- sex år då så visst jag att jag aldrig fick säga något om min bakgrund. - En dag när vi lekte ute i snön ropade någon att jag skulle komma för min mor var där för att hämta mig. En för mig helt okänd kvinna stod där och hon grät hela tiden. Hon kände igen mig, men jag visste inte vem hon var. Min mor hade varit vacker, den här kvinnan var mager och såg mycket medtagen ut.På olika vägar kunde sedan Piotr och hans mor återförenas med andra släktingar och börja ett nytt liv. Piotr utbildade sig till civilingenjör i Polen, men lämnade landet 1968 när trakasserier av judar tog fart, påhejade av det kommunistiska partiet.

I Gamleby högtidlighålls minnet av Förintelsen

Gamleby församling ordnar under hela den här veckan föreläsningar, filmvisningar och en fotoutställning för att högtidlighålla Förintelsens minnesdag.