Ilse-Maria Rosenberg bor i ett gammalt kulturhus med generösa utrymmen, som klättrar uppför sluttningen till Garpedansberget i Gamleby. Genom stora Carl Larsson-fönster breder Gamlebyviken ut sig. Det är milsvid utsikt av allra bästa slag. Så har det inte alltid varit även om hon bott på många vackra ställen.
Hon föddes i Peshawar. Ett numera synnerligt osäkert ställe i nordöstra Pakistan men som för drygt 40 år sedan var en fridfull plats. Innan hon satte foten i sitt "hemland" USA hann hon med att bo och gå i flera skolor i New Delhi, Indien, Freetown, Sierra Leone och Katmandu, Nepal.
- Det var tufft många gånger men det gav mig många värdefulla erfarenheter, säger Ilse-Maria Rosenberg på perfekt svenska. Min far, amerikan från Kalifornien, arbetade inom FN:s program för jordbruksutveckling och familjen fick flytta runt med honom. Så jag var åtta år innan vi bosatte oss i Washington DC.
I Washington stannade familjen bara ett par år innan den flyttade västerut till landsbygden i Kalifornien.
Olika språk har alltid varit en del av Ilse-Maria Rosenbergs vardag. Hennes mor var tysk flykting från Kaliningrad (tidigare preussiska Köningsberg) så de första fyra åren talade hennes mor tyska med henne. Hela barndomen surrade mängder av skilda språk runt henne; pashtun, punjabi, urdu, hindi, nepalesiska och flera västafrikanska språk blandades med engelskan hon hörde runt sig hemma och i skolorna.
- Jag önskar bara att mamma hade fortsatt prata tyska med mig, då hade jag haft det språket gratis. Nu kan jag tyska men det haltar i grammatiken och det är långt ifrån perfekt.
Hon tänker inte göra som sin mor utan pratar konsekvent engelska med sina barn. På ett ögonblick växlar både Ilse-Maria och döttrarna fram och tillbaka mellan engelska med utpräglad amerikansk accent och svenska.
Det blev några år på samma ställe i Kalifornien innan nästa flytt, då var det Ilse-Maria själv som ville röra på sig.
- Jag åkte till Europa och framför allt Spanien. Pengar hade jag tjänat in genom att jobba med olika serviceyrken på kvällar och helger. Året därpå, då var jag 17, läste jag spanska i Madrid under ett år.
Hemma i Kalifornien utbildade hon sig till tvåspråkig lärare och undervisade bland annat barn till legala och illegala immigranter från Mexiko. En mycket lärorik tid som gav henne en unik inblick i en del av samhället som var tämligen okänd för de flesta landsmän.
I Kalifornien träffade hon sin svenske man som läste på universitet där. Efter studierna fick han jobb på Grimsö forskningsstation i Bergslagen och de bestämde sig för att flytta till Sverige 1991.
- Från dag ett pratade jag bara svenska och läste bara svenska tidningar och böcker. Min barndoms tyska hjälpte mig att erövra språket men jag kämpade verkligen och övade hela tiden, som när jag var vikarie i äldreomsorgen. Jag var tillbaka i samma sorts jobb som jag haft som tonåring.
- Sedan flyttade vi till Stockholm när min man fick ett annat arbete och då ville jag försöka få svensk lärarbehörighet. Det var svårare än jag trodde. Jag fick plugga ett år och stångas med byråkratin så jag förstår verkligen hur motigt det kan vara för högutbildade flyktingar. De lämnar inte bara sitt hemland utan också hela sin identitet. En akademisk examen och ett långt yrkesliv kan resultera i ett jobb som spärrvakt i Stockholms tunnelbana.
Efter ett par år i Stockholm flyttade paret till Schweiz och Ilse-Maria fick ännu en märklig erfarenhet.
- Min man fick arbetstillstånd, men inte jag! Det kändes väldigt konstigt, för att inte säga kränkande, men så var det för kvinnor vars män fått jobb där. Efter ett år fick jag i alla fall tillstånd att arbeta i en internatskola.
Ilse-Maria och hennes man ville tillbaka till Sverige och ett liv på landet. De drömde om en gård. De köpte ett ställe på landbygden utanför Falköping, renoverade hus och vallade 50 får.
- Det blev ingen tid över till barnen och därför sökte vi något annat. Vi hittade en fantastisk villa i Gamleby med en bedårande utsikt. Det blev avgörande. Nu arbetar jag som lärare i spanska och hemspråk (engelska) på Åbyskolan och min man driver en konsultbyrå med inriktning på miljöfrågor.
- Jag har flyttat så många gånger att jag inte kan räkna alla hus jag bott i och jag vet inte om det blir fler. Det är tufft att starta om hela tiden med jobb och sociala nätverk. Jag vill att barnen ska ha en lugn uppväxt så nu ska vi bo här så långt fram som jag kan se. Sedan vet jag inte.
- Jag tror att jag lever mycket i nuet, att jag tar till mig av allt som finns där jag bor just nu, det gäller att passa på, det vet jag. Men det finns alltid en längtan till det okända, det är ett resultat av min uppväxt, säger Ilse-Maria Rosenberg.
