Hon lever med en obotlig sjukdom i familjen

- Visst blir jag trött ibland, men jag kan inte gå omkring och oroa mig hela tiden. Det går inte att stänga in sig i en glasbur, säger Martina Linoubli.
Sjukdomen har funnits som en del av livet ända sedan äldsta sonen föddes för 16 år sedan. Som nyfödd gick han inte upp i vikt och på sjukhuset konstaterades att han led av cystisk fibros.
Då visste Martina och maken Rolf knappt vad sjukdomen var för något, och beskedet kom som en chock. Någon tanke på att deras barn kunde drabbas av den ärftliga sjukdomen hade aldrig funnits - varken Martina, Rolf eller äldsta barnet Therese lider av cystisk fibros.
- Det var så klart jobbigast i början, men det kändes bra då vi såg att medicinerna gav resultat och Daniel började gå upp i vikt.

Cystisk fibros är en genetisk sjukdom som gör att kroppens körtlar producerar stora mängder segt slem. Det stör bland annat matsmältningen och sätter sig i lungorna. Något botemedel finns ännu inte.
- I slemmet bildas det ofta bakterier och det innebär att man lättare blir förkyld eller får lunginflammation, berättar Martina.
När Martina och maken fick ytterligare ett barn upptäcktes cystisk fibros även hos honom. I dag är det 14 år sedan, och mycket i vardagen har fått anpassas efter sjukdomen.
Målet är att kunna leva ett normalt liv, men bara för någon vecka sedan tvingades yngsta sonen återigen att gå på dropp.
- Alla mediciner som barnen tar gör att de lätt blir trötta. Men sköter man bara sjukdomen på rätt sätt så kommer man långt, säger Martina och fortsätter:
- Jag har levt med sjuka barn så länge att det har blivit en del av livet. Det går inte att bara ge upp. Många har det mycket svårare än vi och det hjälper inte att klaga.
Och klagar, det gör knappast Martina Linoubli. Hon skrattar och ler, och säger att trots att livet har både sina bergstoppar och dalgångar så är hon hoppfull inför framtiden.
- Man kan inte gå och vänta på att det ska bli sämre. Visst, det finns barn som dör i unga år av sjukdomen, men man kan lika gärna dö av att bli påkörd av en bil när man korsar gatan.

I en hage utanför Piperskärr går hästen Nusse, en elvaårig travare som familjen har ägt sedan han föddes. Livet i stallet är ett välkommet avbrott. Här kan Martina ta en paus, filosofera och tänka på annat än sjukdomen.
- I stallet är jag inte mamma, utan bara Martina. Tankarna vandrar iväg när jag mockar, sopar eller borstar hästen.
Men, säger hon, sönernas sjukdom tar mycket tid, och därför är hon nu i valet och kvalet över om hon ska sälja Nusse. Ett svårt beslut, för under de elva år Nusse har levt har de kommit att stå varandra nära.
- Han är en liten buspojke och har alltid glimten i ögat, säger hon.
Tidsbristen gör också att Martina Linoubli inte kommer att fortsätta som ordförande för Västerviks brottarklubb, en förening som hela familjen har varit engagerad i.
Maken Rolf brottades i tidiga år och har bland annat tränat ungdomar i Västervik. Dessutom har alla tre barnen brottas för klubben, även om de har slutat nu.

Utsikten från stallet och stallbacken där Nusse har sitt hem är storslagen. Öppna fält i vinterskrud, och bakom stallet en vy över Gamlebyviken.
Just naturen var också ett av skälen till att familjen flyttade till Västervik för tre år sedan - något som Martina aldrig har ångrat.
- Jag ångrar mer att vi inte flyttade tidigare. Jag trivs jättebra här, mycket bättre än i Vara där vi bodde tidigare.
Människorna, de korta avstånden och öppenheten är några av fördelarna hon nämner med Västervik. Och så det lilla radhuset de hittade, sönernas läkare på sjukhuset och jobbet som kriminalvårdare på fängelset.

- Det är ett roligt jobb, med bra arbetskamrater. Jag gillar att ha kontakt med människor och få nya erfarenheter. Förhoppningsvis kan jag så ett frö hos någon, samtidigt som de kan så ett frö hos mig.
- Det är en väldigt bra stämning på anstalten i centrum. När min dotter var luciakandidat röstade till exempel alla intagna på henne, och även om hon inte blev lucia så var de väldigt glada när hela luciatåget var här och lussade.

Hon lever med en obotlig sjukdom i familjen

Martina Linoublis två söner lider av den ovanliga och obotliga sjukdomen cystisk fibros. Behandlingen kräver både tid och ork, men för Martina är det viktigt att inte låta sjukdomen ta över allt i livet. Hästen Nusse, familjen och jobbet får henne att se ljust på framtiden.