Den första snön har just lagt sig i ett tunt lager över Västervik och förvandlat fonden bakom Gun Abbegårds utbyggda fritidshus på Gränsö till ett vackert julkort. Från det stora panoramafönstret i vardagsrummet ser man ut över Lucernafjärden och det är bedårande vackert.
Inomhus är julpyntandet redan klart och i ett hörn av vardagsrummet tronar en ståtlig, klädd gran.
– Vi är tvungna att ta in den tidigt, för det är så trångt här så vi måste göra det innan pepparkakshuset kommer på plats, säger Gun Abbegård och sveper med armen mot det bord bakom soffan, där ett pepparkakslandskap byggts upp.
– Det har blivit tradition. Vi har gjort det här med barnbarnen i 24 år nu, olika hus varje gång, säger Gun och visar på årets kreation – en avbild av den villa som äldste barnbarnet just köpt tillsammans med sin familj.
I dag känner sig Gun Abbegård helt hemma i Västervik och skulle inte kunna tänka sig att bo någon annanstans. Men hennes livsresa startade längre norrut, närmare bestämt i Korsnäs utanför Falun.
– Min pappa jobbade inom järnvägen och vi bodde i järnvägens bostäder. Det var utedass och ganska enkelt, säger Gun och berättar om glädjen när familjen 1953 fick en lägenhet inne i Falun.
– Det fanns badrum och jag badade varje kväll, säger hon.
Efter några år i Falun fick fadern erbjudande om ett jobb i skånska Åstorp. Gun var då 16 år och både hon och systrarna – en äldre och en yngre – tyckte att tanken på en flytt lät väldigt spännande. De flyttade, Gun sökte och kom in på frisörskolan och så småningom träffade hon blivande maken Sigvard på en numera nedlagd dansrestaurang i Helsingborg. Sigvard, som var tolv år äldre, fattade genast tycke för den unga frisöreleven och för att få tag i henne ringde han runt till alla stadens frisersalonger.
– Jag hade ju bara sagt mitt förnamn, och inte var jag jobbade, säger Gun och skrattar åt minnet.
Paret gifte sig 1963. Samma år flyttade de till Stockholm där Sigvard fått jobb på företaget Moore Paragon. Gun fick jobb på en frisersalong inne i stan. En trendig salong, dit flera kändisar kom för att fixa frisyren. Ändå trivdes hon inte.
– Det var inte alls som jag var van vid. Jag tyckte att personalen var nonchalant mot kunderna och så ville jag inte ha det, säger hon.
I stället letade hon lokal för att kunna öppna en egen salong och hittade till slut en i Råcksta, Vällingby. Där öppnade hon damfrisering och jobbade hårt under några år.
1970 var det dags för flytt igen. Sigvard blev erbjuden att följa med till Västervik när Paragon flyttade dit, i efterdyningarna av tändsticksfabrikens nedläggning. Med en fyraårig dotter och en till på väg kändes Västervik som ett bättre alternativ än Stockholm för en ung småbarnsfamilj.
Gun sålde salongen i Vällingby och sökte jobb i Västervik, dock utan framgång.
– Jag fick öppna eget i stället och gjorde det hemma i villan på Ejdergatan, berättar Gun.
Så småningom fick hon en kollega på sin salong och de flyttade ner till stan. Gun kom i kontakt med andra frisörer i Västervik och åkte regelbundet på kurser hos anrika salongen Vidal Sasson i London. Hon blev invald i lärlingsnämnden för Småland och hon satt under många år i styrelsen för Frisörföretagarna.
En milstolpe i karriären var när Gun som 50-åring blev invald i Intercoiffure, en världsomspännande organisation för väl ansedda frisörer. Något som fört henne till många spännande resmål i samband med världskongresser. Senast till Japan i våras.
Ett annat lyft var när Gun tillsammans med dottern Christel, som gått i mammas fotspår och blivit frisör, bildade aktiebolag. Även dottern Madeleine tog del i bolaget och salongen bytte namn till Chrisma.
– Det kan betyda Christel och mamma, eller Christel och Madeleine, det är lite som man vill, säger Gun.
2003 flyttade Chrisma från lokalerna mitt emot Hemköp till större lokaler vid Stora torget, och verksamheten expanderade ytterligare. Företaget har fått flera prestigefyllda utmärkelser och radarparet bakom salongen har hela tiden arbetat sida vid sida – ända till 2014 när Gun och Christel sålde salongen till två anställda.
Att jobba med sin dotter har aldrig varit något problem, tycker Gun.
– Vi har faktiskt aldrig haft en kontrovers utan samarbetat bra. För mig har det varit viktigt att Christel fått utvecklas på sitt sätt och inte på mitt sätt.
Efter att hon sålt salongen höll Gun liv i sitt yrke lite till och jobbade sporadiskt med några kvarvarande kunder. Men nu är det slut på det. Den 1 september i år hade hon sin sista kund.
Men minnena och mötena från de många åren i yrket bär hon med sig.
– Jag har fått så många fina kontakter och fått höra så många berättelser. Det har varit både roliga och tråkiga saker. Men konsten i det här yrket är att kunna ta emot utan att sprida det vidare.
När hon summerar sitt liv så här långt kan hon inte annat än vara nöjd.
– Jag är nog en väldigt positiv människa. Kanske lite för positiv ibland. Men det är viktigt att man inte bara hakar sig fast på det tråkiga i livet. Jag är glad och tacksam och det har nog två viktiga orsaker. Att jag hade en väldigt bra barndom med föräldrar som gav mig och mina systrar mycket uppmärksamhet. Och att både vi och våra barn och barnbarn har fått vara friska.