Britt föddes, som tredje barnet i en syskonskara av fyra i Ankarsrum, rakt in i idrottsrörelsen. Hennes pappa var ordförande för AIS och drev en mindre kioskrörelse i samhället när Britt såg dagens ljus. Familjen bodde granne med bandybanan. I köket hos Britts föräldrar samlades ofta de ideella kämpar som försökte förvandla grusplanen till en gnistrande bandyplan.
Britt spelade själv lite bandy tillsammans med tre-fyra andra tjejer. Men på den tiden fanns det inget organiserat spel för unga flickor. Det var grabbarnas värld. Men bandybanan blev ändå viktig för alla brukets ungdomar. Under vintertid var banan deras "fritidsgård". Det fanns inte så mycket annat att göra, även om Britt både var scout och medlem i SSU.
Vid 11 års ålder satte hon sig på rälsbussen mot stan och realskolan. Det blev långa skoldagar. I tre vagnar transporterades traktens unga in till läroverkets stränga lärare.
- Jag trivdes rätt bra i skolan och var nog ett ganska beskedligt och skötsamt barn, med undantag från en termin...
Under den våren hann Britt dra på sig sex-sju anmärkningar och sänkt sedebetyg. Det var inte roligt att komma hem med.
- Jag minns att jag skämdes så mycket att jag bara vågade visa det för mamma och det var hon som skrev på betyget. Min nye klassföreståndares - Stig Saxholm - kommentar när han kollade att målsman hade tagit del av betyget. "Men Johansson (Britt hette Johansson på den tiden) som ser så beskedlig ut - hur kan detta komma sig?".
Det blev i alla fall en realexamen och direkt ut i arbetslivet. Det började med ett kort vikariat på Järnförädlingens kontor. Det var en smutsig arbetsplats där till och med kontorspersonalen behövde skyddsrockar... Hon fortsatte på Limträverken på Karstorp. Det var en konservativ miljö där man höll hårt på hierarkin och kvinnor fick inte gå klädda i långbyxor.
- Vi fick springa med kaffe till cheferna och absolut inte dua någon. Försäljningschefen skulle ha en kopp med fem sockerbitar i och kaffet skulle vara omrört, minns Britt Larsson.
Men på nästa arbetsplats, BPA-bygg, hade jämställdheten kommit längre. Det var en helt annan värld. Efter tre år var det dags för nästa uppbrott. Britt började på turist- och fritidskontoret. Det passade fint.
- Jag har alltid varit en föreningsmänniska, politisk aktiv i perioder och armélotta. Det är tradition i vår familj och jag har haft mycket glädje av min lottaerfarenhet här på räddningstjänsten.
När P O Ohlsson behövde en sekreterare till VIK:s ungdomssektion blev Britt det självklara valet. Det var 1971 och föreningen nybildad. Några år senare blev hon ordförande för brukshundsklubben.
Under de senaste 25 åren har Britt Larsson varit förvaltningssekreterare på Räddningstjänsten i Västervik. Det betyder att hon bland annat är nämndsekreterare, sköter ekonomi och gör analyser.
- Jag är vad man skulle kunna kalla för en tolk mellan verksamheten och ekonomerna, förklarar Britt Larsson.
När Britt började hos räddningstjänsten var det en starkt mansdominerad värld. Det var hon och en städerska, resten män.
- Jag visste att det skulle bli tufft. Det tog nog ett år innan jag kände mig helt accepterad. Jag skulle kunna skriva en bok om den tiden. Men det ska jag inte göra...
Hon fick väldigt fria händer att bygga upp verksamheten under Conny Janssons ledning, berättar hon. Det gällde att vara professionell och visa att man kunde jobbet.
Det var en händelse i privatlivet som fick henne att börja fundera över om fritidskontoret var rätt plats i livet. En god vän blev plötsligt sjuk vid besök hos Britt. Hon fick själv försöka hjälpa till innan ambulansen var på plats. Det gick bra.
- Det kändes väldigt befriande när ambulanskillarna kom och tog hand om honom.
Några månader senare annonserade räddningstjänsten efter personal. Ambulansbesöket hade redan fått Britt att börja tänka på något annat än fritidskontoret. Efter 15 år var det dags att gå vidare.
- Men visst kan man känna lite bitterhet när man ser vad som håller på att hända med den fritidsförvaltning som jag varit med och byggt upp. På den tiden hade vi pengar till nästan allt. Det var bara att begära lite ökade anslag...