I bland dyker det upp författare som är före sin tid, exempelvis Jules Verne och H.G. Wells och det är om den senare den här texten kommer att handla om.
1898 skrev Wells romanen Världarnas krig en bok med alla ingredienser som en god science fiction-roman bör ha; en hjälte (tillika historiens berättare), mystiska ljus över natthimlen, illasinnade utomjordingar som, medelst gigantiska krigsmaskiner och dödsbringande laserstrålar, vill ta över Jorden samt människors förvirring och panik över det Okända.
Saken med Wells är att han i Världarnas krig, på ett ganska så otäckt sätt, får in så gott som hela 1900-talets historia innan den ens har hänt: totalt krig, bombmattor, kemisk krigföring, blitzkreig och massförstörelse. 1898 hade ännu inte världen varit med om detta. Första världskriget med sina miljonförluster och sitt meningslösa ställningskrig hade ännu inte skådats. Gaphalsen från Braunau-am-Inn hade ännu inte satt sitt märke i historien och ordkombon ”etnisk rensning” fanns inte ens i vokabulären.
Jag skulle vilja påstå att all modern sci-fi har sitt upphov just i Världarnas krig. H G Wells var den förste att skildra hypotesen att vi kanske inte är ensamma i universum och framförallt att dessa utomjordingar skulle vara otroligt illasinnade till sin natur! Så klart (som med all skönlitteratur) kan man läsa boken på flera sätt. Exempelvis är en intressant aspekt av boken är att den är oerhört kritiskt till samtida fenomen som darwinism, imperialism och kolonisation. Wells sätt att skjuta ner den samtida västerländska självpåtagna rollen att alltid överlägset se ner på andra arter (både djur och människor) är ju både fantastiskt bra formulerad och högintressant. Och när han i stället vänder på det och visar vad som händer när denna kyliga överlägsenhet riktas mot oss själva blir det ju faktiskt oerhört kusligt.
Å andra sidan kan man också läsa boken som en sorts beskrivning av kollektiva reaktioner; vad blir kvar när man skrapar bort ytan av ett civiliserat och organiserat samhälle?
Jo att människan är både bättre och sämre än sitt rykte. Inför katastrofen kommer några att agera hjältemodigt och osjälviskt medan andra kommer att uppträda lumpet och djuriskt. Senare tar den rena överlevnadsinstinkten överhand och vi gör som råttorna och kackerlackorna; vi anpassar oss och rättar mun efter matsäck. Jag skulle även påstå att boken blev väldigt angelägen efter terrordådet mot World Trade Center den 11 september 2001.
Hur då kan man ju fråga sig?
Wells berättar i sin bok om herrar experterna som sett hotbilden torna upp sig men inte haft förmåga att varna allmänheten och när väl sedan det meningslösa dödandet (bokstavligen) trillar ner i huvudet på människorna mitt i deras vardag, slås allmänheten av en sorts kollektiv maktlöshet inför katastrofen. Där har vi en synpunkt som gör boken högaktuell även i vår tid då diverse yttre inre terrororganisationer gläntar på dörren och inte skyr några som helst medel för att vidga sitt territorium.