Hantverk resulterar i porträttlikhet

Annelie Frisk ställer ut porträtt.

Annelie Frisk målar mycket naturalistiska porträtt. Nu ställer hon ut på sjukhusbiblioteket i Västervik, en utställning där porträttet av Barbro Ackrell hälsar besökarna välkomna. Foto: ANDERS STEINER

Annelie Frisk målar mycket naturalistiska porträtt. Nu ställer hon ut på sjukhusbiblioteket i Västervik, en utställning där porträttet av Barbro Ackrell hälsar besökarna välkomna. Foto: ANDERS STEINER

Foto:

Västervik2004-06-03 01:00
Annelie Frisk är mest känd för sina fantasifulla "sagobyar" och visst finns ett par sådana med i hennes nya utställning på sjukhusbiblioteket i Västervik. Men tyngdpunkten i utställningen som hade vernissage igår ligger på porträttmåleri. Ett stort porträtt av Västerviksprofilen Barbro Ackrell hälsar besökarna välkomna till utställningen.
- Speciellt Ackrell har jag målat just för det här, så att man kan se att det kan bli likt, säger Annelie Frisk.
Porträtten och sagobyarna har så diametralt olika stilar att det kan vara svårt att förstå att det verkligen är samma konstnär som målat dem.
- Det är en skön kontrast att jobba med något som det är så höga krav på. Porträtten är inte så mycket konstverk som hantverk.
När hon målar sina sagobyar är det mer lek och hon måste arbeta mycket mer med sin fantasi. Arbetet med porträtten är som sagt mer hantverksmässigt.
- Först träffar jag alltid personen och skissar mycket. Jag lär känna dem och ser hur de ser ut i verkligt ljus.
En del vill sitta modell när hon målar, men de flesta har inte tid med det (eller orkar inte sitta stilla) och därför arbetar hon mycket utifrån skisser och fotografier.
Stilen i porträtten skiljer sig åt sinsemellan och det beror på den porträtterade personens personlighet.
- Mamma till exempel är på ett sätt och Barbro Ackrell är mer färgstark.
Helst har hon inte så många personer på samma tavla, då kan stilarna i deras olika personligheter kricka och upplevelsen av tavlan blir brokig.
- Vuxna tycker jag är lättare. När det gäller barn råder jag till att vänta så att barnet har fått sin karaktär och så att barnet själv kan känna igen sig i framtiden.
Den yngsta hon har målat var tio år gammal. Den tavlan finns faktiskt med på utställningen. Men hon föredrar ändå att porträttera människor med mer livserfarenhet.
- Jag älskar att måla rynkor så att man kan se att en människa har levt och man kan fantisera om vad de varit med om.

Fotnot: Utställningen hänger till 2 juli. Annelie Frisk ställer just nu också ut i Kisa och kommer också att ställa ut målningar av durspelare på Durspelsstämman i Ankarsrum i slutet av juli.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om