Hansi Schwarz fyller pensionär

Från och med måndag har han rätt till pensionspengar. Och det är en glad blivande pensionär, Hansi Schwartz, som fyller 65 år i morgon.
- Visst är det kul att fylla år men det jag är mest glad över är att jag har så mycket att göra. Jag tänker inte sluta jobba. Det har jag helt enkelt inte tid med.
Just nu är det fullt upp med exempelvis de sista artistbokningarna till årets Visfestival, den 42:e i ordningen, och Visfestivalsgeneralen själv är som vanligt hårt engagerad.
- Jag känner mig inte som en pensionär och allvarligt talat vet jag inte hur jag skulle klara mig utan Visfestivalen.
Frågan är hur Visfestivalen skulle klara sig utan Hansi. Till att börja med har Hansi ett avtal som säger att han skall leda festivalen fyra år till.
- Sen närmar jag mig de 70 och då får man väl ta ny ställning.
- Ett drömläge jag funderat över är om man kunde hitta en form där jag bara jobbade på semestern.

Med Visfestivalen har Hansi Schwartz satt Västervik ordentligt på kartan. Har har utnämnts till hedersmedborgare i Västervik och han har fått kommunens och Västerviks-Tidningens kulturpris.
Redan ett par år in på 1960-talet var Hansi med om att göra Västervik känt i musikkretsar som en av medlemmarna i Hootenanny Singers. De övriga var Björn Ulvaeus, Tony Rooth och Johan Karlberg.
Sedan många år bor Hansi i Lund stora delar av året men han har hus i Västervik. I Lund skaffade han en skivstudio och fastigheter och var till och med fastighetsmäklare en tid.
Hansi är född i München 1942 och kom tidigt till Sverige. Faktiskt i en av Folke Bernadottes vita bussar. Efter ett par år gick flytten tillbaka till Tyskland.
- Det blev dock Sverige igen och 1958 hamnade jag i Västervik. Det var min mor som ville att jag skulle ha en svensk utbildning.
Studentexamen blev det på gamla läroverket men sen har det varit musikbranschen för hela slanten. Det tackar många för.
Du har i alla år haft önskemål om någon eller några speciella artister. De flesta har varit här i ruinen men vad har du för drömmar kvar?
- Jag skulle gärna vilja ha hit Ulf Lundell med enbart en akustisk gitarr och en liten grupp bakom sig.