Han musicerar och mekar

- Hade jag inte fått samtalet samma dag hade jag tackat ja till Linköping och knappast ändrat mig efteråt. Då hade jag haft ett helt annat jobb, och säkert ett helt annat liv i dag, säger han.
Numera är Peter Andersson rektor för Västerviks kommuns musik- och kulturskola, sedan ett par år tillbaka. Trots att han valde lärarbanan, som ledde till rektorsjobbet, för musikens skull blir det inte så mycket musikutövande för honom på fritiden.
- Hade jag valt ekonomutbildningen hade jag förmodligen spelat mer än vad jag gör nu.

När han växte upp gick han på Breviksskolan.
- Många spelade där. Jag gick också på musikskolan då och där var vi ett kompisgäng som hade ett band som hette Sju Seven. Vi spelade jazz och dixielandmusik. Jag spelade trombon och vi hade trumpet, piano, trummor, bas och gitarr i bandet.
Gänget höll ihop och fortsatte spela ända upp på gymnasiet. Sedan skingrades de men det händer att de träffas igen hemma i Västervik.
- Några av kompisarna har blivit yrkesmusiker, men jag tror inte att det hade varit något för mig. Det är en tuff bransch.
I dag spelar han trombon i Västerviks Storband, som han är ledare för.
- Jag skulle nog gärna vilja spela lite mer, utan att vara ledare, bara för att spela, säger han. Nu blir det bara vid träningen med storbandet en kväll i veckan. Ska man vara bra krävs det ständig träning, det är som med motion.

Efter folkhögskolan valde han lärarutbildning. I flera år har han varit lärare på gymnasiet innan han blev rektor på musik- och kulturskolan för ett par år sedan.
- Som ledare är jag nog både strukturerad och flexibel. Jag har gått en ledarutbildning och har lärt mig att det är viktigt att fatta beslut och inte dra ut på det för länge.
Han är processinriktad snarare än målinriktad och gillar att sätta igång saker. Hans drivkraft är utveckling och önskan att förbättra. På gymnasiet har han varit med och utvecklat det nuvarande estetprogrammet till vad det är i dag.
- Det var roligt. Men när jag fått igång det och det fungerar, då vill jag vidare.
På gymnasiet blev han ombedd att bli rektor för naturvetenskapliga programmet, men tackade nej. I stället valde han musikskolan.
- Jag ser mer utvecklingspotential här.

Musikskolan är numera en musik- och kulturskola, även om den helt dominerande undervisningen för de 850 eleverna är musik. Några dansgrupper är igång, med 120 elever. Skolan är också inblandad i ett projekt på Teaterskeppet.
Teater och drama är det som står närmast i tur.
- Vi behöver lokaler och utrustning för att göra något bra av det. Vi kan inte starta och bara hoppas att det ska lösa sig. Klara förutsättningar krävs från början, menar Peter Andersson.

För framtidens musikskola ser han som det viktigaste att få eleverna att stanna längre. I dag är genomströmningen stor. Hans recept är: mera match och mindre träning.
- De flesta, men inte alla, elever vill uppträda. Det är det de jobbar för med sin träning. Blir det för lite uppträdande och för mycket träning, då hoppar de av, konstaterar han.
Därför har han fått igång fler skolkonserter på många skolor med musikskoleelever på mellanstadiet, så att de spelar för kamraterna på den egna skolan. Hans mål är att alla eleverna ska bilda en riktig jätteorkester och spela utomhus i stan den 20 maj nästa år. De allra flesta eleverna finns på mellanstadiet. På högstadiet och gymnasiet är det många som hoppat av.
- Kanske kan vi ändra på undervisningen och ha fler etapper och att man får ett diplom efter steg 1, ett till efter steg 2 och så vidare.
Han vill också ordna fler läger och turnéer. Men framför allt vill han anpassa skolan mer till vad eleverna själva vill.

Peter Andersson har förstås fritid också. Måndagkvällar repeterar han med Västerviks storband. En stor del av fritiden går åt till att vara lagledare i fotboll och ishockey i barnens idrottsklubbar, och han är medlem i VFF:s styrelse.
- Som barn var jag inte idrottsintresserad, det har kommit med mina egna barns idrottande.
Dessutom gillar han att meka med bilar och pilla med motorer. Sin egen bil lämnar han aldrig in på verkstad, det fixar han själv.
- Det har jag nog efter farfar som är en väldigt mångkunnig person och duktig på motorer. Men han är också musikalisk.
Musiken har han efter pappa Gunnar Andersson, mångårig musiklärare i Västervik och ledare för Gunnebo Musikkår.
- Jag hann faktiskt vara chef för pappa ett år innan han gick i pension från musikskolan, berättar Peter.