Han firar 60 år i rallyfart

Planeringen inför födelsedagen hade han först gjort tillsammans med dottern, som just fyllt 30 år.-Hon hade en lista på 30 stycken att bjuda och tyckte att jag kunde ha med lika många. När jag frågade var jag skulle göra av de andra runt 200 som jag är kompis med, då ville hon inte längre ha något gemensamt kalas. Att Lennart har vänner överallt är inte svårt att förstå när han berättar om sina första 60 år. Grävmaskinist, rallyförare, husbilsbyggare, brandman, försäljare av tysk ost, butiksinnehavare, bilreparatör, grossist för hundmat i form av grisöron, researrangör, köksrenoverare är bara några exempel på vad han hunnit med.-Det finns nog ingen som varit på så mycket grejer som jag, säger han. Men jag har haft skoj hela tiden och bara blivit lurad i affärer en gång, som jag vet i alla fall. Det var när jag skulle köpa in en container med jeans och betalade i förskott. Bilen med lasten körde i diket någonstans i Finland och allt blev stulet, sa de till mig i alla fall, men det var nog inte hela sanningen. Att Lennart skulle bli affärsman var det nog ingen som trodde när han gick i skolan i Hallingeberg och Ankarsrum. Vid en återträff blev rektorn mycket förvånad när den störste affärsmannen i klassen var den som aldrig kunde lära sig att räkna. Bättre gick det för Lennart att tillgodogöra sig kemiämnet.-Jag minns att vi hade en vikarie ett tag i Hallingeberg och han och jag hjälptes åt att göra svartkrut vars sprängkraft skulle visas för de andra eleverna. Visserligen höll vi på att elda upp hela skolan innan vi var klara, men raketer blev det. Den kunskapen gick in direkt så vid 13 år var jag en fullfjädrar sprängexpert. En av de mer oförglömliga insatserna i det nya "yrket" gjorde han en Valborgsmässoafton i Hallingeberg när han laddade en potta med krut och fyrade av den vid elden. Rubriken på första sidan i Västervik- Tidningen minns han ännu mycket väl: "Pottsprängarligan gjorde debut på valborg"-Hade ordet "huligan" funnits då så hade jag nog varit välkvalificerad. Fast sedan har jag varit laglydig och faktiskt en mycket social person. När jag hade bilverkstad i Överum kom det dit folk hela tiden och ville umgås. Jag minns en man som kom varje vecka och ville ha kopplingen justerad. När han kom för femte veckan insåg jag att han hade kopplingen som förevändning för att få komma och prata och dricka kaffe och det gick ju bra det också. Vad Lennart än har gett sig på har det sällan varat mer än fem år. Det gäller både i förhållande till diverse projekt och till kvinnorna i hans liv. -Jag brukar varsko direkt så de inte tror att det ska vara för evigt. En av dem sa till mig att: Du är jättebra på att bygga upp, men urdålig på att förvalta. Och det stämmer nog för jag är alltid på väg mot "nya djärva mål." När det att dags avsluta vårt samtal säger Lennart: -Nu ska du väl fråga om vad jag ångrar i livet. Och det är bara en sak; att jag inte valde engelska i stället för maskinskrivning i klass sex. Men alla söta tjejer gick ju i maskinskrivningsklassen så det fick avgöra. Fast jag hade nog haft mer nytta av engelska. Kanske det var tur att han inte blev så språkkunnig för då är risken stor att han gjort hela världen till sitt arbetsfält och den här kommunen missat en färgstark person som alltid bjuder på sig själv utan att pruta en enda krona.