Det var 2015 och Frida jobbade som projektledare för evenemang på Gränsö slott och trivdes bra med det.
– Jag var mammaledig men på väg tillbaka. Så såg min svärmor en annons om det här jobbet på Busfrö och tyckte att jag skulle söka. Min första tanke var: "Varför ska jag göra det, jag har ju redan ett jobb. Det är väl bättre att någon söker som inte har jobb."
Men tanken fastnade ändå hos henne. Intresset för heminredning, och för prylar av allehanda slag har alltid funnits, berättar hon.
– Dessutom har jag alltid jobbat med service. Det var jätteroligt att projektleda olika evenemang, men jag saknade den dagliga kontakten med människor och jag älskar att få vara kreativ, att dekorera och styla, det tycker jag om.
Så hon skickade iväg en ansökan, men trodde inte att hon skulle få jobbet. Nu är hon ansvarig för heminredningsavdelningen på Busfrö. De prylar som lämnas in går hon igenom, sorterar, väljer ut och prismärker. När sakerna sedan kommer ut i butiken ser hon till att allt ser snyggt och tilltalande ut, både på hyllorna och i skyltfönstret. Och skyltfönstret kan behöva stylas om flera gånger om dagen. I en vanlig butik visas ju något som ingår i sortimentet, men här finns det bara en av varje sak och om varorna i skyltfönstret säljs måste nya saker dit.
– Det är väldigt utmanande och man måste vara kreativ varenda dag. Dagarna här är alltid spännande och jag älskar att gå till mitt jobb.
Kundkontakterna är också det som Frida tycker gör jobbet så roligt. Hon har sina stamkunder, sådana som kommer in för att leta efter något särskilt, och så många som bara kommer in för att titta vad som finns eftersom det packas upp nya saker varje dag.
– Man jobbar på ett annat sätt här än i vanliga butiker. Vi kommer kunderna så himla nära eftersom det är deras saker vi säljer. Den kontakten tycker jag är väldigt rolig.
Nyligen blev Frida utsedd till Årets serviceperson när Västerviks Handel delade ut pris, ett pris där kunder fått nominera och komma in med motiveringar.
– Jag är både chockad och tacksam för priset. Tänk att folk har tagit sig tid att tänka till och skicka in motiveringar och då valt mig!
Frida berättar att hon brinner för service. Redan som 15-åring fick hon jobb på restaurang som frukostvärdinna på ett hotell i Nacka Strand i Stockholm, där hon kommer ifrån.
– Som tonåring var jag blyg och tillbakadragen. Jag lärde mig mycket av restaurangbranschen, att våga vara social och ta kunder på rätt sätt.
Hon jobbade på fler krogar i Stockholm och åkte runt till sommarstäder och jobbade i fjällen. Men så träffade hon sin man Tomas och slog sig till ro i Stockholm. För en liten stund i alla fall... Paret bestämde sig för att ge sig ut på en långresa till Sydamerika och USA.
– Vi sålde vår lägenhet och i stort sett allt vi ägde och reste runt i fyra månader.
– När vi kom tillbaka till Sverige drog jag med Tomas runt på lite säsongsarbete, vi var i Båstad och i Hemavan.
Men Tomas, vars far hade gått bort något år tidigare, ville komma närmre sin mor som bodde i Loftahammar. Tomas bror hade redan flyttat till Västervik och när ett hus blev till salu på hans gata hörde han av sig till Tomas och Frida.
– Tomas bror gick på visning och skickade bilder till oss. Vi satt uppe i Hemavan och plötsligt hade vi köpt ett hus på nätet, säger Frida och skrattar.
– Men vi sa det, att är det så att vi inte trivs, eller inte får jobb, så kan vi sälja och flytta.
– Sedan bodde vi i fyra månader på luftmadrass i ett tomt hus. Vi hade ju inga grejer!
De gjorde skisser och ritningar och planerade för hur de ville ha sitt boende. De passade också på att göra lite tråkigare, men nödvändiga, åtgärder, som att byta tak, dränera och installera bergvärme, innan de till slut kom till den roliga delen av renoveringen.
– Jag gillar färg och form och är galen i loppis. Så nu är huset överfullt. Jag kan för första gången säga, nej, jag behöver ingenting och kommer det in något fint till butiken så försöker jag tänka att det här ska någon annan få fynda.
– Men det är som en julafton varje dag på jobbet. Jag går igenom omkring 20 påsar om dagen och man vet ju aldrig vad som är i dem. Det är jättespännande!
Familjen har sedan flytten till Västervik också utökats med två barn, fyra och fem år gamla och en hund. Och fortfarande bor de kvar i huset där de flyttade in, med barnens kusiner på samma gata, och trivs lika bra som när de först kom hit. Eller kanske ännu bättre.