Då var julen över för denna gång. Jag har givetvis jobbat även under den här julhelgen och jag har njutit av varenda sekund. Nåväl, nu trampar nyårsafton nervöst i kulissen och bara väntar på att få göra entré. Så klart får detta mig, i första hand, att tänka på nyårslöften. Jag brukar hålla mig till två löften;
1. att bli snäll
2. att vara mer ärlig (läs; brutalt uppriktig).
Om jag sedan lyckas med dessa monumentalt svåra uppgifter återstår att se.
Så, nu när vi har det ur världen så kan vi fortsätta vår resa mot nyårsafton. Har du, liksom jag, några traditioner på nyårsafton? Det finns faktiskt någonting jag brukar göra under varje nyårsafton och det är att dra mig undan och gå en liten promenad någon gång under kvällen. Detta för att vara ensam ett tag och liksom samla ihop allting viktigt som hänt under året. Det är oftast ganska roliga saker men det kan likaväl vara sorg och tragik som drabbat världen. I vilket fall som helst blir jag alltid lite nostalgisk och (givetvis) lite gråtmild. När väl den här lilla traditionen är över återvänder jag till festen och allt känns bra igen. (Något märkligt kan tyckas; att bara försvinna så där men det är någonting jag måste göra. Sedan får folk säga vad de vill om det).
Nyårsafton är väl i mångt och mycket förknippat med mat, dryck och fest. Någon får kanske för sig att dansa loss på ett vardagsrumsgolv, en annan har tagit på sig uppgiften att sköta Spotify-listan medan en tredje sitter uppkrupen i soffan och bara njuter av sitt glas med whiskey.
Personligen är mitt nyårsfirande av en tämligen enkel natur och relativt odramatiskt; god mat att äta, lite gott vin (och bubbel) att dricka ihop samt att fira ihop med någon jag tycker om. Ett par glas Gin & tonic kan måhända slinka ner och sedan brukar jag vara ganska så nöjd.
Jag är både förväntansfull och lite rädd för vem vet vad 2016 kommer att bjuda på.
Snö? Löneförhöjning? Passionerad vår och salig sommar? Sprakande höst och virrig vinter? Hjältemod och terrordåd? Vardagsdramatik och diskbänksrealism? Musik, böcker och ännu mer musik? Du, tänk om jag får stämbandsinflammation precis som 2005 och blir belagd med tal- och sångförbud under fyra veckor? (Det vore givetvis en katastrof för mig personligen men jag slår vad om att mina kollegor skulle gråta av ren och skär glädje).
Frågor, frågor, frågor.
Vad har du själv för förhoppningar och farhågor inför 2016? Känner du dig också fylld av förväntan och rädsla eller orkar du inte tänka på det just nu? Det är också okej; 2016 kommer att bli vad du gör det till och då är det lika bra att försöka göra det till någonting bra.
Kära läsare, tack för att ni stått ut med mina försök till krönikor under året. Retoriska raketförsök, frapperande fakta och obligatoriska oegentligheter har passerat och ni har både läst och livligt kommenterat dem och det tackar jag särskilt för.
Nog om det; nu står champagnen på kylning och förrätten är redan framdukad medan vår värdinna ler sitt mest gemytliga och vackra leende.
Gott nytt år!