Flykten från Ungern ledde Lajos till Ljungheden

När Lajos Jenei var 16 år flydde han ensam från Ungern. Året var 1956 och Sovjetunionen hade just invaderat hans hemland.
Någon tid att säga hejdå till föräldrar och syskon, vänner och skolkamrater fanns inte. Rädslan för att bli arresterad var allt för stor och i över ett år visste hans föräldrar inte om att han levde. Breven han skrev från Sverige kom aldrig fram och hans familj trodde att han antingen var död eller bortförd till något av Sovjetunionens ökända fångläger.
? Jag var involverad i motståndet mot Sovjetunionen, inte med vapen men på annat sätt. För dem spelade det ingen roll hur ung man var, de kunde arrestera barn i tolvårsåldern, berättar Lajos Jenei.

Flykten från Ungern kommer han aldrig ifrån, trots att han har bott i Sverige större delen av sitt liv. Än i.dag blir han upprörd när han ser tröjor med tryck från den gamla Sovjettiden på. Och att någon kan kalla sig kommunist, det förstår han inte.
? Det finns ingen från de gamla öststaterna som inte har påverkats av Sovjetunionen. Det var en rövarsocialism där människor trampades ner och där det bara gällde att sko sig själv.

Nu är det 14 år sedan han senast besökte Ungern. Visst fanns hemlängtan där i början, men väldigt snabbt slog han sig till ro i Sverige, skaffade jobb och bildade familj. Och, säger han, det har ofta hänt att han inte känt sig välkommen tillbaka.
? Du blev inte accepterad när du återvände. I början kunde man höra folk säga ?här kommer svensken?. Eller så blev man kallad feg usling. Folk förstod inte varför jag stack, och det här hörde jag både från skolkamrater och syskon.

I.dag är livet lugnare. Förra säsongen var den sista som banchef på Ljungheden, och nu handlar vardagen mest om grönsakslandet och jordgubbsodlingen, att uppfostra den nyköpta valpen och renovera huset.
? Visst känns det vemodigt att inte arbeta kvar på Ljungheden, men även om viljan finns så säger kroppen ifrån.
1959 råkade Lajos Jenei ut för en våldsam motorcykelolycka, och det är denna som ännu spökar. Lederna krånglar när kroppen inte längre läker lika bra som tidigare.
? Det är olyckans förbannelse. Kör du omkull i unga år kommer det tillbaka när du är gammal.
Samtidigt var det motorcykelkraschen som förde Lajos till Västervik. Efter olyckan låg han en lång tid på lasarettet i Västervik, och sedan dess har han blivit kvar i staden. När han träffade sin blivande fru Barbro var det självklart att bosätta sig här.

Snart börjar speedwaysäsongen igen. Denna gång utan Lajos i traktorn eller vid tankbilen. Men när det är dags för hemmamatcher finns han säkert på plats för att hjälpa till om det behövs eller ge råd och tips. Efter tjugo år vet han vad som krävs för att förarna ska bli nöjda.
? Det är klart det finns knep för att hjälpa hemmalaget. Alla förare vill ha banan som de själv gillar, så det gäller att vara lyhörd till vad de och lagledningen har för synpunkter.

Mycket har hänt under de tjugo år som Lajos Jenei har arbetat på Ljungheden. När han började var anläggningen i dåligt skick: ingen belysning, undermåliga lokaler, en livsfarlig träsarg och knappt några läktare. Idag är allt modernt och upprustat.
Men det är inte bara Ljungheden som har förändrats. Enligt Lajos Jenei har hela speedwaysporten blivit annorlunda från vad den en gång var.
? Sporten har professionaliserats. Alla lagen ska ha utländska proffsförare som de egentligen inte har råd med, säger Lajos och fortsätter:
? Det är bara att beklaga utvecklingen. Den kan bli den svenska speedwayens död.

Nej, proffsen tillhör inte Lajos Jeneis favoriter. Istället nämner han hemmaförare som Patrik Johansson, Patrik Olsson, Joakim Karlsson och Jörgen Hultgren som sina favoriter.
? Det var ett fint gäng. De körde inte för pengarna, utan växte upp i staden och började redan som knatteförare. Tack vare dem gick vi upp i elitserien.
Enligt Lajos Jenei är problemet att det inte finns någon återväxt i sporten. När alla pengar satsas på utländska proffs får unga förare allt svårare att ta plats i lagen. När det nästan är omöjligt att få köra i elitserien finns det ingen sporre att fortsätta med speedwayen.
Men problemet är inte bara återväxten av unga förare. Lajos Jenei tror också att publiken så småningom kommer att tröttna på de överlägsna proffsen.
? Spänningen har försvunnit från speedwayen. Vem fan vill kolla på sporten när proffsförarna tar hem varenda heat och de andra inte har någon chans. Förr var varje heat väldigt jämnt, och jag tror att det är vad publiken vill se. Då spelar det ingen roll om det slås banrekord eller inte.

Flykten från Ungern ledde Lajos till Ljungheden

?Lajos Jenei har varit banskötare på Ljungheden i tjugo år, men historien börjar i Ungern under kalla kriget.?