Marianne Holmberg var småländska. Hon föddes och växte upp i Gislaved. Hennes pappa var en driftig affärsman. Hennes mamma skötte, vid sidan av familjen, firmans kontor.
I början av 1940-talet flyttade Marianne Holmberg till Stockholm och började studera på konstskola. Det var där hon träffade den blivande maken Haldo, som senare blev postmästare i Västervik under många år.
Paret träffades en sen kväll på Norrmalmstorg i väntan på en buss som aldrig kom. Haldo var där med några kamrater. Marianne ensam. De unga männen tyckte inte att den unga kvinnan skulle gå hem ensam i den sena kvällen.
- Fröken kan gå med oss, erbjud gentlemännen flickan från Småland.
Den promenaden blev början till livslång kärlek mellan den unge posttjänstemannen och den konststuderande unga damen. Paret Holmberg hade varit gifta i över 60 år när Haldo gick bort.
De gifte sig 1944 och flyttade ganska omgående till Vännäs i Västerbotten där Haldo Holmberg hade blivit utnämnd till postassistent. Hans arbete i postverket fick flyttbilarna att rulla var sjätte år; först till Ragunda 1950, sedan till Övertorneå 1956 för att slutligen nå och stanna för gott i Västervik 1962.
Marianne Holmberg utbildade sig i början av 1970-talet till kosmetolog. Det var när de båda barnen flugit ut och hon kunde disponera sin tid mer fritt. Efter lite praktik så öppnade hon en hudvårdspraktik i hemmet på Djurgården i Västervik.
Marianne Holmberg var en social person. Hon var aktiv bilkårist och medlem i Inner Wheel. Hon älskade att ställa till fester. Dottern Karin beskriver henne som romantisk och färgstark, en kvinna som fick leva ett rikt liv, som hon på ålderns höst kunde se tillbaka på med stor glädje. Hon lämnade denna jämmerdal nöjd med sin stund på jorden.
Marianne Holmberg sörjs närmast av barnen Karin och Göran med familjer.