Vi kanske ska skriva före detta fackkämpe. Han har precis bytt sida. I veckan lämnade han ordförandeposten för Visions avdelning i Västervik .
– Jag är inte en sån som vill bita mig kvar till varje pris, säger han.
Det hör till historien att Per Wimarsson har fått ett nytt jobb. Sedan ett par veckor är han PA-konsult i Vimmerby kommun. Det jobbet går inte att förena med ett fackligt engagemang.
– Men jag hoppas att jag tagit till mig en viss kompetens, som jag kan ha nytta av i det nya jobbet, säger han.
När VT pratar med Per har han precis klarat av den första veckan i Vimmerby. Så det är väl tidigt att ha någon färdig åsikt om hur det är att sitta på arbetsgivarsidan.
Wimarsson har brunnit för fackliga frågor under hela sitt yrkesverksamma liv.
– Jag har alltid velat hjälpa människor, säger han.
Det har varit drivkraften. Intresset för fackliga frågor föddes redan i barndomshemmet i Ankarsrum. Familjen flyttade in till Västervik 1970. Hans pappa var engagerad i Träindustrins fackförbund och jobbade på Storebro.
– Jag är uppfödd på överblivna landgångar från fackmöten som pappa kom hem med, säger han.
Det fackliga glöden har också smittat av sig till Pers syster Britt. Hon är också medlem i Vision och ordförande för Visions landstingsavdelning i Kalmar län.
Per kallar sig själv för föreningsnarkoman. Han har ett långt facklig förflutet som vi redan nämnt. Han började för drygt 15 år sedan. Han var först vice ordförande i SKTF:s (som Vision hette tidigare) landstingsstyrelse och sedan sex år har han varit ordförande för Vision i Västervik. I grunden är han tekniker.
– Jag har varit vaktmästare på Tjustskolan, säger han.
Per Wimarsson har även haft politiska uppdrag för socialdemokraterna i kommunen. Han har suttit i tekniska nämnden och varit ersättare i fullmäktige bland annat. Men nu är det slut på det mesta.
– Jag är fortfarande nämndeman vid Kalmar tingsrätt och vice ordförande i Bostadsrättsföreningen Slagfjädern.
På lördag firar Per sin födelsedag med mottagning för nära och kära.