På Facebook finns det sedan några veckor en grupp som kallas Du vet om du är från Västervik om... Gruppens medlemmar påminner varandra om ett Västervik som en gång varit. Det har blivit en succé. På mindre än två veckor har gruppen växt till över 4 000 medlemmar. Initiativtagare till gruppen är Jonas Jalkteg i Gunnebo.
- Jättekul, tycker han.
Åke Johansson på Bryggaren drog för någon vecka sedan igång en diskussionstråd, som lockade många att kommentera hans inlägg. Han påminde om korset, som förr fanns norr om slottsruinen till minne av ett brutalt mord. Ett 30-tal personer beskrev sina, ibland, "skräckfyllda" minnen, som de förknippade med platsen.
När grusgången ut mot Kulbacken asfalterades 1994 försvann korset i princip. Även om det fanns en och annan som målade i med både färg och krita med ojämna mellanrum, så förbleknade det av väder och vind för att försvinna helt till slut.
Men tidigare var vi flera generationer av Västerviksbarn och vuxna som såg till att korset fanns där - alltid. Det hade vi fått lära oss tidigt. Om korset i gruset var borta när vi gick över Gröna strömmen, eller Kanothålet om ni så vill, skulle det ritats dit igen. Den som struntade i det skulle förföljas av otur - åtminstone resten av den dagen...
Historien bakom korset är den här:
Den 8 maj 1909 på morgonen mördades verkmästaren på tändsticksfabriken, Gustav Erik Törngren: Han föll offer för en mördares kula. På sex meters håll sköt J Svensson, Svente med tummen eller Blekingesvensson kallad, Törngren i bröstet med ett hagelskott. Motivet var hämnd. Törngren hade sparkat Svensson från jobbet på Stickan.
Så långt är historien lätt att följa. Sedan går den bitvis över i myten och legendens skepnad. Det finns flera berättelser om hur Svente med tummen slutade sina olyckliga dagar. I en del historier går han till och med igen. Under månljusa nätter kunde hans osaliga ande synas i fabriken eller ute på Gamlebyviken. Det fanns flera som vittnat om saken...
Men den krassa verkligheten är nog den att han helt enkelt gick i sjön med sina sorger. Han hade en båt med sig vid mordet. Enligt Weckobladet den 10 maj rodde han upp i Gamlebyviken, fyllde kläderna med sten och gick över bord och försvann för evigt i vikens mörka vatten.
En mer romantisk historia är att han rymde till Amerika. Den historien fick nog sin näring ur att man aldrig fann liket, trots att man gjorde flera försök att dragga.
Svensson var en tragisk figur i 60-årsåldern vid tiden för mordet. I ungdomen, hemma i Blekinge, hade han dräpt sin bror. Han kom till Västervik efter avtjänat fängelsestraff och betraktades inte "som fullt normal", enligt Westerviks Weckoblad.
