Evabritt Strandberg vill styra över sin egen tid

Evabritt Strandberg har nätt och jämt hunnit landa i sitt hus i Vindö. Hon har några dagars ledighet innan det är dags att fortsätta turnén med de två pjäserna Räddad och Familjelycka, Det är ett samarbete mellan Riksteatern och Östgötateatern som går under samlingsnamnet Spets, ett uppmärksammat projekt för att lyfta fram bortglömda kvinnliga dramatiker. Evabritt har varannandag-växlat mellan de båda rollerna i snart ett år nu.- Det är tufft. Men det är kul, för det är två helt skilda roller, och det är väldigt spännande. Det är alltid härligt att göra karaktärer.Starka karaktärsroller är något hon ofta förknippats med. Efter genombrottet i Bo Widerbergs Kärlek 65 har hon filmat med franske regissören Godard (och tackat nej till italienske regissören Antonioni), spelat teater, musikal, varit med i Sveriges första tv-såpa Lösa förbindelser och gjort flera rosade scenföreställningar, bland dem Brel och A star is torn. Hon har tolkat Cornelis Vreeswijk, Edith Piaf, Lars Forsell, och Jacques Brel som ligger henne särskilt varmt om hjärtat. Men vad hon än gör så är drivkraften densamma: att gestalta det mänskliga så att publiken känner igen sig och blir delaktig. Hon har alltid varit noga med vad och vilka hon arbetar med, för att få gå förbi ytan och mer på djupet. Hon känner med dagens unga som ska ta sig in i branschen, för hon tycker att klimatet har hårdnat och att det handlar mer om att armbåga sig fram och synas mycket för att få en chans numera. - Så det viktigaste för mig framledes är att gå emot den här ytligheten litegrann, säger Evabritt Strandberg med ett litet skratt, och tillägger:- Även om jag inte får någon miljonpublik på det sättet - det spelar ingen roll, för det får man ju inte ändå - men det viktigaste tycker jag i alla fall är att kunna ge människor någonting som de har med sig när de går från en konsert eller teaterföreställning.Hon har alltid arbetat mycket, och som nu bundit upp sig för långa perioder, flängt och flackat och har många gånger trivts med att ha mycket att göra. Men det har också krävt uppoffringar, och nu när Spetsprojektet närmar sig sitt slut tänker hon passa på att pensionera sig. Hon vill äntligen få bestämma mer över sin tid, och ägna sig åt sådant som hon försummat genom åren.- Jag har missat så mycket av mina egna barn, och jag vill inte missa mina barnbarn också. Och heller inte mina vänner. Jag har ett litet ställe ute i skärgården, det är inget flott, tjusigt men det är fint, och jag är nästan aldrig där för jag är bara ute och reser hela tiden. Jag känner att jag måste leva lite också, säger hon. Vad det i övrigt innebär att fylla 65 vet hon inte riktigt. Hon känner sig fortfarande som 17, "men när jag går förbi spegeln så inser jag att det var en äldre dam som gick förbi." På födelsedagen ställer en god vän till med en liten fest för den närmsta kretsen. I sommar blir det ett större kalas i skärgården, "inte för att jag fyller år utan för att umgås". Men även om det är dags för ett liv med mindre stress och mer tid över för familj, vänner, djur och natur (hon rider islandshäst och har två små hundar) räknar hon med att fortsätta ägna sig åt egna projekt. I höst turnerar hon med Brel-föreställningen, hon skriver på en musikalisk föreställning tillsammans med Magnus Nilsson (som bland annat har skrivit Min store tjocke far) och regidebuten för ett par år sedan gav blodad tand, så nu letar hon som bäst efter en teater där hon kan sätta upp en ny pjäs... Hm, ska detta kallas att pensionera sig?- Ha ha! Men jag har lugnat mig väldigt mycket, det måste jag säga. Och det är väl bra att ha det där i botten - en liten pension.

Evabritt Strandberg vill styra över sin egen tid

Nästan 50 framgångsrika år på scenen har hon bakom sig. Men nu är tiden inne för pension, anser Evabritt Strandberg som fyller 65 år den 7 april.