Kuvertet innehöll berättelser och minnen som hans faster skrivit ner, mer eller mindre sammanhängande om livet i lilla Nannersbo i Gärdserums socken, i norra Tjusts härad av Kalmar län. Sedan har Lisbeth Petersson fortsatt att intressera sig för bygdens historia, människorna och trakterna där omkring. Det har blivit fem böcker och flera utställningar.
- De fyra senaste böckerna har jag gjort tillsammans med Barbro Behrendtz, berättar hon.
I dag är hon pensionär. Hon har varit diakon inom Svenska Missionskyrkan. Hennes första tjänst var som distriktskonsulent i Linköping. Det var då hon träffade sin blivande man Ulf som bodde i Gistad på den tiden. I dag bor paret i Göteborg. Men de återkommer ständigt till Nannersbo och Oskarsgården.
- Vi bor där ungefär halva året, berättar Lisbeth Petersson
Den första boken, Nannersbo i Gärdserum, började som en släktkrönika men utvecklades till något mer och slutligen blev det en hel bok. Den behandlar familjens släktgård. Den har Lisbeths mans familj ägt i flera generationer.
- Jag är själv lite rotlös och har varit en flyttfågel, född i Karlstad och bott den största delen av min ungdom i Jönköping, berättar hon.
Boken om hennes mans farmor/farfar Ottilia och Oskar Petersson med förfäder, förmödrar, syskon och ättlingar tog två år att skriva. Den handlar också om gården, hur Oskar köpte och byggde upp den från grunden. Det var ett skötsamt och strävsamt par kan man förstå. Det var värre i en av granngårdarna där ägaren fick gå från hus och hem med stora spelskulder.
I dagarna har Lisbeth Petersson sjösatt ett nytt projekt. I Gärdserums kyrka kan man titta på bilder av gamla brudpar. 165 brudpar kan man se där måndag till fredag fram till den 3 augusti. Förra året var det en liknande utställning. Men den gången var det gamla konfirmationsbilder som var i fokus.
- Jag har haft god hjälp av Ebbe Rosén i Västervik, berättar Lisbeth Petersson.
Lisbeth har under åren besökt många människor i bygden, hört och läst deras berättelser, lånat deras foton och handlingar och försökt identifiera så långt det låtit sig göras.
På det viset har hon skapat ett stort kontaktnät och många har hört av sig med tips. Människor har engagerat sig. Lisbeth Petersson är mycket tacksam för det.
n och annan av bilderna har hamnat i Västerviks-Tidningen. I dag visar vid två från Honorine Stackelbergs, på Tjurstad, begravning 1932.
Dessutom har hon med glädje tagit emot Åtvidabergs kulturstipendium för 2009. Priset fick hon för att hon på ett "förtjänstfullt sätt och med inlevelse har skildrat livet på gårdarna i byarna i de södra delarna av kommunen", skrev man bland annat i sin motivering.