Eskil Cato kom tidigt ut i arbetslivet. När de sex skolåren, först i Snötomta och sedan i Möckelhult, var avklarade var det arbete och möda som väntade.
Han var bara 13 år när han började arbeta i skogen. Tillsammans med en jämnårig pojke fick han fälla skog och hugga timmer.
– Det var hårt för en liten pojke, minns han.
Men det blev bara en vinter i skogen. 1937 blev det jobb på Överums bruk i stället. Han var 23 år på bruket. Han jobbade som kärnmakare, bland annat.
– Det blev 15 år vid kärnbänken, berättar han.
Under kriget slet han i smedjan. Överum tillverkade materiel till försvaret. Eskil Cato slog granatbottnar. Han jobbade också i gjuteriet innan han sadlade om 1960 och fick anställning på Anticimex, som sanerare. Det blev många års kamp mot ohyra av skilda slag. 1985 gick han i pension.
Vid sidan av arbetet har Eskil Cato var aktiv som ledare för Unga Örnar i Överum och ordförande för ABF under en tid. Det var på 1940-talet. När han gifte sig 1946 räckte inte tiden till för föreningsarbete. Familjen krävde sitt.
– Vi fick barn och jag fick hjälpa till att ta hand om dem, säger Eskil.
2010 blev han änkling efter 65 års äktenskap.
– Det går, säger han. Men det har blivit så tyst. Så fort jag kommer hem sätter jag på radion.
Han har alltid varit intresserad av det som växer. Så trädgården har haft en självklar plats i livet.
– Men växthuset har jag gjort mig av med nu. Jag behöver det inte längre.