Han skulle ha blivit Stockholmskis och växt upp i Bromma, men ödet ville annorlunda. Eriks mor blev ensam och hade inte råd att behålla honom.
- Först blev jag skickad till en mycket religiös kvinna i Uppland något år, men sedan började en verkligt hård tid i Småland, minns Erik Ek.
Han minns allting och allt för tydligt. Fosterfamiljen var skoningslös, han var mer arbetskraft än barn i familjen.
- Som exempel kan jag berätta att jag cyklade omkull och slog i knäet så att knäskålen låg blottad. Efter läkarbesök och omplåstring kunde jag inte gå till skolan. Men bonden bar ut mig på åkern där jag fick hasa mig fram på baken och rensa rovor.
- Det var inte så kul, men livet skulle bli bättre.
Efter värnplikten började han arbeta inom byggsvängen. Först hos Benny Karlsson i Öndal, sedan hon Werner Johansson i Ukna och till slut hos Gunnar Gustavsson i Helgenäs innan han vid 52 års ålder drog igång sitt eget företag.
- Jag hade kontakt med mamma hela tiden och med en syster hade jag så gott som daglig kontakt, tills hon dog.
Han gifte sig med Märta, framliden sedan sex år, från Söderköping och de var ett lyckligt par i 61 år. Huset i Öndal där blommorna fyllde trädgården byggde han 1948 och bodde kvar tills han flyttade och blev granne med en dotter i Gamleby för sex år sedan.
Erik och Märta fick sex barn.
- Nu har jag 13 barnbarn och nio barnbarns barn också. Jag ska ha en fest för dem alla.
Erik Ek är väldigt pigg. Grundfysiken har han byggt upp under ett långt arbetsliv och han fortsätter att hålla igång. Varje morgon stiger han och taxen Rocky upp klockan fem.
- På den snöfria delen av året promenerar jag minst två timmar om dagen. Annars blir det testcykel och snart, hoppas jag löpband. Paketet verkar lovande.
- Varje dag fikar jag ihop med en dotter som bor granne, jag läser tidningar och böcker - just nu en riktig tegelsten om Povel Ramel. När jag ser på tv får det gärna vara sport.