Engagerad lärare med resfeber
Tomas Wilke månar om arbetsro i klassrummet.
Tomas Wilke framför det gamla skolhuset i Ankarsrum. På högstadiet i Ankarsrum har han sin dagliga gärning.
Foto:
För att få veta mer om denne, enligt samstämmiga uppgifter mycket engagerade och drivande person, åkte jag till Västervik där han bor sedan mer än 20 år.
Född och uppvuxen är han i Lundsbrunn i Västergötland. Efter färdig lärarutbildning i ämnena engelska och idrott fick han arbete på högstadiet i Ankarsrum. Där har han sedan stannat kvar, med avbrott för en två år lång resa som han företog i slutet av 80-talet.
? Jag reste runt i världen och skaffade mig massor av kunskaper och erfarenheter, den enda världsdel som jag inte besökte var Sydamerika. För att skaffa pengar gjorde jag ett två månader långt uppehåll i Tokyo där jag arbetade som tavelförsäljare.
Att resa har alltid varit ett stort intresse för Tomas. Hade han inte blivit lärare skulle han helst velat arbeta som någon form av guide till platser där man bedriver ekoturism. Hans favoritresmål är Alaska som han besökt sex gånger, flera gånger som researrangör och guide. Hans resor har gett så mycket kunskaper att han nu, efter en del kompletteringar, kan undervisa sin klass, inte bara i engelska och idrott, utan också i alla SO-ämnen.
? På det viset får jag mycket tid med min klass. Jag tycker det är viktigt att lära känna den klass som jag får hand om när de börjar sjuan. Det krävs tid och massor av tålamod för att bygga upp ett förtroende och skapa bra kontakter, det är svårare om man bara träffas någon timme i veckan. Första månaderna är det mycket tjat och många diskussioner om vikten av att ta ansvar och att visa hänsyn, men jag ger mig aldrig förrän jag fått arbetsro i klassrummet.
Begreppet värdegrund kommer Tomas ständigt tillbaka till i vårt samtal, det genomsyrar också hans arbete som lärare. I det ingår främst att få barnen att känna trygghet och att visa solidaritet. Det gäller också och att få dem att förstå hur viktigt det är att ta hänsyn och att alla kan göra något bra för någon annan människa eller för någon hotad plats på vår planet.
För att barnen skulle få se resultat av eget praktiskt arbete har Tomas tillsammans med elever genomfört flera imponerande projekt.
? Det första var när vi deltog i en kampanj som drevs av ett TV- program som hette Droppen. Genom att samla in tomglas och burkar skulle man ge pengar till att gräva brunnar i Nepal. Vår klass blev den bästa i Sverige.
Det gav blodad tand och nästa projekt blev att hjälpa de utrotningshotade orangutangerna på Borneo genom att rädda de regnskogar som är nödvändiga för artens överlevnad. Det blev nytt insamlingsarbete och med hjälp av flera stipendier kunde så småningom Tomas och fyra framlottade elever resa till Borneo och under tre veckor arbeta med projektet.
Ett halvt år efter sedan klassen slutat nian omkom en av ungdomarna, Kevin Nyman, i en trafikolycka. För att hedra hans minne tog Tomas initiativ till bildandet av Kevin Nymans minnesfond. Fonden har fått medel genom skolans dagsverken och privata gåvor. Från den delas det årligen ut pengar till projektet i Borneo. Numera finns där en veterinärklinik delvis bekostad genom fonden.
Tomas ligger också bakom ett projekt där skolan har samlat in 50 000 kronor för att bygga en skola i Tibet. Det blev en färdig skolbyggnad för pengarna. Hans klass har också ett fadderbarn i Tibet.
En viktig del av arbetet med att ge barnen en bra värdegrund tycker Tomas är att motverka rasistiska tendenser som dyker upp.
? Det finns på varje skola elever som dras till organisationer av det slaget. Vilka de är kan jag säga nästan direkt, 99 procent är svagpresterande pojkar ofta med en otrygg hemsituation. Lika väl som jag kan urskilja dem kan förstås också de som värvar ungdomar till rasistiska organisationer göra det. De är lättpåverkade och finner att de plötsligt blir sedda och får vara med i en grupp.
För att ge eleverna kunskaper och mod att argumentera mot rasism arbetar eleverna med frågorna under hela högstadiet.
? När vi kom in på ämnet Förintelsen var det en elev som föreslog att vi skulle göra en resa till Auschwitz. Det var tre år sedan vi åkte i väg första gången. Den resan blev en mycket stark upplevelse som vi alla bär med oss livet igenom.
Då hade klassen sex månader på sig att samla in medel, den här gången har man planerat och arbetet ihop pengar under hela högstadiet. Resan ska genomföras under några dagar i maj månad. Det är en väl förberedd grupp som sätter sig på tåget för att färdas genom Polen till Auschwitz-Birkenau, platsen för historiens värsta folkmord.
? Resulterar resan i att ungdomarna inser vad som kan hända när intolerans och rasism får fotfäste då har jag fått full valuta för allt det arbete som jag lägger ned, säger Tomas.
Porträttet:
Så jobbar vi med nyheter