En jägare med känsla för färg och form

Merparten av alla dessa år har han bott i Västerviks kommun. Den bästa plats att bo på i landet, hävdar han bestämt. Och särskilt i Gladhammar. Han låter nästan som en hel turistbroschyr när han lyriskt talar om den underbara naturen, med både skogs- och jordbrukslandskap och en obruten skärgård.- Och ett mycket rikt naturliv, tillägger han bara för att förtydliga en självklarhet för en skogens och djurens man.Så det är kanske inte så konstigt att han stannat här med sin hustru Lena i alla dessa år. Bengt har passerat pensionsåldern, men valde att "jobba över" i två år. Till glädje för Jägareförbundet, som tyckte det var bara att få behålla sin rutinerade och erfarne ledare för alla jägare i Kalmar län.Men till jul är det definitiv stopp. Då börjar en ny tid med mer tid för de han älskat att göra under hela sitt liv, men som inte har fått rillräckligt med tid.- Jag har målat ända sedan tioårsåldern och snart kan jag låta bordsstativet stå framme hela tiden.Den konstnärliga sidan är kanske inte känd hos så många utanför jägarkretsarna, men faktum är att Bengt har haft flera utställningar, och sålt det mest i ett nafs. Han målar naturlandskap och djurmotiv med tidskrävande oljefärger. Hela hemmet är fyllt med tavlor signerade BA.När han flyttade till Gladhammar blev han givetvis både kompis och jaktkompis med Harald Wiberg, som bodde i Brantahult bara en bit bort från Gladhem. Mycket konstnärssnack på passen så klart.Vardagsrummet hemma i Gladhem är numera möblerat med horn i alla tänkbara varianter. Det visar en annan hobby, som han ägnat sig åt genom åren, nämligen att konservera horn, oftast på beställning. Han stoppar också upp djur, en sysselsättning som han också ska ge mer tid nu när han blir pensionär. - Att vara konservator är också att vara konstnär. Du måste veta hur en fågel ser ut, det duger inte bara med teknisk skicklighet, säger Bengt.Han är oerhört förtjust i fåglar och kan känna igen 150 olika fågelläten. Det vete tusan om inte alla fåglar har lärt sig känna igen Bengt Andersson när han smyger fram i naturen på jakt. Gärna ensam.- Jag gillar att jaga ensam, vilket jag kunde göra under den tid jag arrenderade mark.Ensam har han oftast varit på Jägareförbundets kontor i Västervik. Först på Kvarngatan mitt emot Systembolaget och sedan på Varvsgatan mittemot pizzerian. För åtta år sedan organiserades Jägareförbundet om, och Bengt blev länschef med bas i Oskarshamn. Pappersarbetet har ökat genom åren, trots datorernas intåg. För den skulle han inte behövt slita ut kontorsstolen.- Det har varit mycket jobb på kvällar och långa resor till jägarträffar, utbildningar och möten. Men jag gillar att möta människor.Bengt har räknat ut att han suttit åtta år i bilen dygnet runt, eller 60 varv runt jorden, om han räknar ihop alla resor.- Jag har bara behövt vända en gång och det var i samband med ett fruktansvärt snöoväder på väg mot Tingsryd.Bengt ger ett lugnt intryck, pratar fortfarande med sin Nässjödialekt. Uppvuxen i ett lantbrukarhem lärde han sig tidigt vad det innebar att jobba.- Kommer jag väl igång så går det med stor energi. Hustrun Lena avslöjar också Bengt gamla problem med att inte komma i tid. Men det var länge sedan, hävdar han bestämt. Det har inget att göra med att han inte använt klocka på 25 år.- Den gick sönder och jag har inte behövt någon ny, säger han kort och gott.

En jägare med känsla för färg och form

Bor man i Gladhem, Gladhammar kan man väl inte vara annat än glad? - Oftast, men inte alltid, säger Bengt Andersson, länsjaktvårdskonsulent, som snart går i pension efter 43 års tjänst hos Svenska Jägareförbundet.