Du har säkert ett eller flera personlighetsdrag som du önskar att du inte hade. Du kanske är patologiskt nyfiken, störande envis eller bara arg på allt i största allmänhet?
De här dragen gör dig kanske inte till världens bästa människa och de kanske får dina vänner att skaka på huvudet? Du kanske vill kasta de här dragen på sophögen men hur du än försökt genom åren har det helt enkelt inte gått och det är för att de är en så stor del av dig. På gott och ont givetvis.
Mina tre värsta drag är; jag kan ha världens sämsta tålamod. Om jag vill att någonting specifikt ska hända så vill jag att det ska hända omedelbart. Helst dagen innan.
Jag kan ha ett av norra hemisfärens, i särklass, sämsta morgonhumör och till sist (men inte på något sätt minst); jag pratar för mycket. Från särskilt en kollega får jag skrämmande ofta höra ”men kan du vara tyst!”. Då är jag tyst i ungefär åtta sekunder och skäms på riktigt. Sedan pratar jag igen och hela världen suckar tungt runt omkring mig.
Tro det eller ej men det fanns faktiskt en tid då jag var otroligt blyg, timid och tillbakadragen. Ja, nästintill introvert. Introvert och sjukligt tyst. Sedan hände någonting och jag blev den är jag i dag. Jag varken kan eller vill förklara vad det var som hände men en hundraåttio graders helomvändning blev det. Nåja, trots att jag pratar så förbannat mycket så lyssnar jag faktiskt lika mycket som jag pratar eftersom att en klok person en gång sa till mig ”Andreas, man har två öron och en mun och därför ska man lyssna dubbelt så mycket som man pratar”. Det där är fint sagt och vare sig du tror det eller inte så lärde jag mig det. Jag lyssnar hela tiden och jag minns precis allt.
Jag kan dock tycka att det är oerhört viktigt att rannsaka sig själv emellanåt. Det kanske är överflödigt att rannsaka precis allt men just personlighetsdrag kan vara viktigt att tänka över. Jag tänker så här; finns det något drag som är så pass negativt så kanske jag borde göra någonting för att förändra det till det bättre. Väntar en utskällning runt hörnet för att jag är så otroligt lättirriterad på morgonen eller vill halva världen helt enkelt mörda mig för att jag pratar för mycket så kanske det kan vara läge att förändra sig på något sätt?
För ett tag sedan fick jag höra från någon i min omedelbara närhet att ”tack för att du är så bra på att vara du” och det gjorde mig så glad. Trots alla mina fel och relativa idioti så kände jag väldigt starkt att den här personen verkligen menade det där hon sa.
Att vara jag känns sannerligen inte så okej alla gånger; jag är ett morgonmonster sex dagar av sju och jag är den där som står bakom dig och otåligt trampar medan du ska betala någonting i kassan på Willys och jag pratar på tok för mycket men trots detta accepterar den här personen mig precis som jag är.
Mina tre värsta egenskaper är mina Waterloo men vet du; jag vill så gärna tro att mina få bra egenskaper uppväger de riktigt dåliga och om du ursäktar så lever jag vidare i den illusionen.