En aktiv man med ursinne

Här på Norrlandet, mitt emellan Gamleby och Västervik, har Gunnar Nilsson och hustrun Irma tillbringat mycket tid genom åren med barn, släkt och vänner.När VT kommer på besök är morgondoppet just avklarat och förmiddagskaffet puttrar i bryggaren.- Det är 16 grader i vattnet, upplyser Gunnar som redan hunnit med flera dopp i år.Att säga att Gunnar Nilsson, eller "Skruven" som han kallas av vänner och bekanta, är en man med många järn i elden låter närmast som en underdrift.- Ett tag var jag engagerad i tolv olika slags föreningar och organisationer men då tyckte Irma att det började gå till överdrift, säger Gunnar och skrattar.I flera decennier drev han Nilssons ur och optik i Gamleby - därav smeknamnet. Det var Gunnars pappa som startade rörelsen en gång i tiden.Och till hans stora förtjusning visade sonen tidigt prov på sin känsla för ur och mekanik.- När jag var sex år gammal reparerade jag mitt första väckarur tillsammans med pappa.Nästa projekt blev att plocka isär ett tyskt gammalt spelur vars urverk, iGunnars flinka fingrar, förvandlades till motor i en lastbil. Resultatet blev således en spelande bil.Att Gunnar så småningom skulle ta över sin fars rörelse föll sig ganska naturligt.- Jag föddes med ursinne, konstaterar han med ett leende.Sedan elva år tillbaka är Gunnar Nilsson nu pensionär. Det är en tillvaro som han trivs alldeles ypperligt med. Det innebär nämligen att han har mer tid för allt han vill hinna med att göra, som filmandet exempelvis.- Jag längtade verkligen efter att få mer tid till det innan jag blev pensionär, säger han.Intresset för rörlig bild föddes när de egna barnen var små och sedan dess är han fast för detta medium. För tillfället har han ett par olika filmprojekt på gång samtidigt. Ett av dem är en dokumentär-serie om en av kommunens äldsta invånare, Kalle på Hälla.I veckan fyllde denne levnadskonstnär 105 år och det kalaset besökte Gunnar och förevigade med sin filmkamera - precis som han gjorde när Kalle fyllde 90 och 100. Under hela 20 år har Gunnar regelbundet följt den gamle skepparen och fiskaren Kalle Andersson med sin kamera.- Vi träffas ungefär en gång i månaden. Det är alltid lika spännande att ses och att få ta del av hans historier, säger Gunnar.Människor intresserar honom mycket, gamla som unga.- Människan är Guds skapelse och det är en fantastisk skapelse, säger han.Gudstron har han haft med sig sedan barndomen eftersom han växte upp i ett kristet hem.- Men efter hand måste man ändå greppa en egen tro och det har jag gjort. Gudstron är det största i mitt liv. Jag brukar säga att jag har tre kärlekar, Gud, familjen och hembygden. Gunnar förklarar att en specifik händelse i barndomen hade mycket stark inverkan på honom. Han drabbades av en envis öroninflammation som åtföljdes av fruktansvärd huvudvärk.- Det var en hemsk värk som inte ville gå över. Efter tre dygn var mina föräldrar alldeles förtvivlade eftersom jag mådde så dåligt. Tillslut gick pappa och hämtade väggursolja som han smorde in mitt huvud med samtidigt som han bad intensivt. Då var det som om en elektrisk stöt gick genom hela min kropp. Jag sov i två dygn, sedan vaknade jag upp frisk och hungrig,berättar han.Allvar och skoj avlöser varandra när Gunnar "Skruven" pratar och berättar.Vitsar och dikter finns alltid nära till hands och av dem delar han gärna med sig. Gamleby intresseförening, hembygdsföreningen, Missionskyrkan i Gamleby, "tisdagsgruppen" och Lions Club är några av de föreningar som får glädje av Gunnar Nilssons engagemang.Hur får du tiden att räcka till?
- Varje dag har 12 timmar och dygnet 24, säger Gunnar med glimten i ögat.

En aktiv man med ursinne

Kaffebordet står dukat på den långa verandan som löper längs med stugans västra sida. Rakt nedanför breder Gamlebyviken ut sig och glittrar inbjudande under försommarsolen.