Den gamla ekstocken som ligger i slänten ner mot sjön, varför ligger den där? Högen med stenar uppe på höjden vid vägkorset, är det inlandsisen som placerat de där? Stigen bakom huset in i skogen, vart leder den?
Sådana där funderingar har jag allt som oftast när jag är ute i markerna och rör mig i omgivningen där jag bor. Här har människor levt sedan medeltiden, kanske längre än så. Spåren är många, men ibland svåra att upptäcka.
Efter lite snokande i litteraturen tror jag mig veta varför ekstocken ligger där den ligger. För alldeles säker är jag inte. Men stenhögen, den vet jag är delar av grunden till ett torp som övergavs 1903. Fast man måste upp i stenhögen och ställa sig mitt i för att se hur stenarna ligger. Att de faktiskt bildar ett hörn på ett ställe, och att den mindre högen är en typisk lämning efter murstocken och spisen.
Torpet heter Flivikedalstorpet och ligger i Västrums socken. Det användes en ganska kort tid. En familj kom dit i slutet av 1870-talet. När maken dog bodde änkan kvar, med barn och senare även barnbarn.
Att känna till sin egen och sin omgivnings historia är viktigt. Jag har bara bott här i Helgerum i fem år men känner mig hemma här, till stor del just därför att jag lärt känna den här platsens historia och kunnat läsa om en hel del av de människor som bott här före mig och vad de sysslat med.
Alla platser där människan levt och lämnat spår är historiska platser i en vidare betydelse. Men vi behöver kunna se och förstå spåren där det inte är uppenbart. Rådhuset vid Stora torget med sitt årtal 1793 på fasaden är ju uppenbart. Men en igenväxt stig i skogen som en gång var allmän väg? Båda kan vara lika viktiga och säga lika mycket om mänsklig aktivitet under tider som varit.
Det är de dolda historiska platserna som är intressantast. Att själv hitta den gamla torpargrunden är mer spännande än att gå en guidad tur på ett slott.
Ekstocken där i slänten ner mot vattnet, hur var det med den? Jo, jag är ganska övertygad om att den är en lämning efter Helgerums skeppsvarv som startades någon gång på medeltiden och som var igång fram till cirka 1880. Här byggdes stora skepp av ek.
Det jag vet om varvet har jag lärt mig av Manne Hofrén, landsantikvarie på länsmuseet i Kalmar från 1924 till 1961. Han skrev flera böcker, bland annat en om Helgerum. I en artikel i årsboken Tjustbygden 1948 skriver han om varvet.
Varvet låg vid en utbuktning i Landviken, strax före slottet. I dag är det delvis igenväxt här men också betesmark för får, och lugnt och stilla. Det är svårt att föreställa sig hur det var för 200–300 år sedan med liv och rörelse, varvsarbetarna som sågade, spikade och släpade virke, drog tackel och tåg, sömmade segel och vad allt man gjorde för att bygga ett fartyg. 1783 var 23 timmermän anställda på varvet. Dessutom arbetade här lärlingar och drängar och kanske en och annan piga.
Varvschefen Johan Ryberg ska ha haft sitt hus en bit bort mot slottet och kanske är den nutida syrénbersån ute på strandängen en senare rest från husets trädgård.
Det är Johan Ryberg som är mannen bakom fregatten Riksens Ständer från 1760-talet, det största skeppet som byggts på varvet i Helgerum. Ett votivskepp hänger i Västrums kyrka.
Nu fick ni en liten historielektion igen.