Tommy Ekman har varit låtskrivare ända sedan han hoppade av el- och tekniklinjen på Åsö gymnasium i Stockholm och blev medlem i bandet Freestyle. Under de 32 år som gått har han gett upphov till många hits.
- Det gäller att starta tankekedjor och våga lita på det man känner för. En idé kan komma som en blixt från klarblå himmel. Svårare är resten: Att plocka ner och genomföra idén.
Som barn var han blyg och tillbakadragen, en "som inte märktes" i klassen. Utom då han spelade fiol. Då kände han sig duktig och sedd.
- Egentligen är jag ingen artistsjäl. Mentalt är jag inte skapt till att gå ut på scen. I 30 år hade jag scenskräck. Nu äntligen känner jag mig trygg i rollen.
Hur kom det sig att han förmådde tygla scenskräcken i Enköpings folkpark 1980 inför ett publikhav på 5 000 personer, hans första stora framträdande? Eller vad gav honom styrka att, i mitten av 1990-talet, gå upp på en av Paris största arenor tillsammans med Ace Of Base inför tiotusentals hängivna fans?
Svar: Genom att på olika sätt utmana sig själv, till exempel med hästhoppning.
- För en man i min ålder kändes det inte naturligt att göra sådana grejer. Det var en fajt med mig själv. Jag var rädd så det gällde att kämpa. Det är nyttigt att utmana sig själv. Om man inte törs är det väldigt mycket som man väljer bort i livet.
För att övervinna sin rädsla tänker han på hur bra det kommer att kännas efteråt. Därtill ger han sig själv ett val: Att avstå - eller göra det han innerst inne vill göra.
- Då blir det ett enkelt beslut.
I samband med programmet Så ska det låta blev det uppenbart för honom att modet han uppbådar vid hästhoppningen är honom till gagn som artist.
- När jag skulle dit för fem år sedan mådde jag dåligt av nervositet. Men när jag var där igen nyligen var jag inte det minsta nervös. Jag tyckte bara att det var häftigt. Jag tror att det hänger ihop med hur hårt jag kämpade med mig själv inför hästhoppningen i Globen.
Kändishoppet i Globen blev dessvärre inte av för hans del. Han skadade sig på genrepet, tre dagar före tävlingen i november.
- Jag försökte att vara positiv. Det är nog typiskt mig. Jag kan oroa mig oerhört för saker i förväg, men när något dåligt väl händer, accepterar jag det, biter ihop, och försöker göra det bästa av situationen, säger Tommy Ekman.