Lundin har bott i snart tio år i Västervik. Han kom hit med familjen 2004. Det var hans dotter som fick familjen att lämna sina tidigare bopålar och en gammal släkthistoria.
– Min pappa pratade alltid om att han ville flytta till Västervik när jag var barn. Han hade hört att det skulle vara så fint här. Men jag tror aldrig att kom till hit någon gång, säger Dick Lundin.
Dick Lundins resa genom livet började i Sundbyberg. Men större delen av uppväxten tillbringade han på Söder i Stockholm. Hans universitet blev Nya Maria skola, mitt emot bandytemplet Zinkensdamm. Bandy och sport blev inte Dick Lundins passioner. Även om han sysslade med lite tyngdlyftning och boxning i ungdomsåren. Hans håg låg åt konsten.
Han började teckna tidigt. Och när han som barn var ute i skogen för att plocka svamp med sin pappa, så letade Lundin junior efter lämpliga träbitar som han kunde förvandla till något mer spännande än att söka efter svårfunna soppar och kantareller.
– Efter skolan började jag hos konsthantverkaren Björn Lundegård (son till den elegante, kåsören och DN-journalisten Erik Lundegård, signaturen Eld). Vi gjorde smycken i koppar och silver, säger han.
Under den tiden kom han i kontakt med konsthistorikern och konstnären Ragnar von Holten. Han kom till verkstaden för att få hjälp med en ring. Det blev början på en lång vänskap och ett fruktsamt samarbete.
– Jag har bland annat varit kommissarie för flera utställningar. Ragnar von Holten lärde mig mycket och vi hade väldigt kul tillsammans, säger Dick Lundin.
Det var säkert von Holten som fick honom att börja intressera sig för den surrealistiska konsten. Han var en auktoritet på området och skrivit sin avhandling om Gustav Moreau, bland mycket annat.
– I dag målare jag inte så mycket. Det blir mest att jag tecknar. Det går snabbare, säger Dick Lundin.
Och för runt 25 år sedan tog Dick Lundin ett annat viktigt steg på livets stig. I Nynäshamn blev han vän med en man från pingstkyrkan. Det förde med sig att han också blev bekant med pastorn i församlingen.
– Jag har väl alltid haft en tro och började jobba i kyrkan, berättar han.
Senare i livet och lite längre västerut i landet blev Dick Lundin engagerad i EFS (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen). Det fick till följd att han var ute på gator och torg och predikade för invånarna i Hjo.
I dag lever han ett mer stillsamt liv med fru och dotterns familj alldeles inpå knuten. De tre sönerna finns på andra platser. Två av sönerna har valt konstnärliga yrken och trampar på i pappas spår.
– En är tatuerare i Vaggeryd och en annan graverar klockor i Schweiz.
På lördag fyller Dick Lundin 70 år. Dagen ska firas i stillhet. Ett barnbarn fyller snart också år.
– Vi väntar och firar tillsammans, säger morfar Dick Lundin.