- Det är många som frågar om jag har ångest men det har jag inte känt någon alls. Det ska bli ganska skönt att sluta.
Mariann Teurnell Söderlund har trivts bra med sitt jobb som Miljö- och byggnadschef men nu är det dags att gå hem efter nästan 20 år på positionen. Hon säger att det varit mycket att göra men att hon är ganska bra på att sortera arbetet.
- Jag har aldrig känt att jag håller på att gå in i väggen eller så. Men jag har ju också haft mycket stöd hemifrån. Hade jag till exempel haft en man som tyckte att jag skulle sköta hela hushållet hade jag antagligen bränt ut mig. I början blev det lätt att jag tog med jobbet hem över helgen men jag lärde mig så småningom att det inte var hållbart. Mitt arbete har inte haft något högre pris eftersom jag haft en sådan otrolig stöttning från min familj. Jag tror att sådant är oerhört viktigt när man har ett sådant här arbete. Ibland har jag väl funderat på om jag räckt till som mamma men jag och min man har alltid haft ett delat ansvar för hemmet och vi har hittat lösningar. Som chef måste arbetet komma först, det andra får man lösa sen och det har vi gjort.
Har du känt att du stött på hinder på grund av att du varit kvinna och chef?
- I början var det flera manliga kollegor som ville tala om för mig hur jag skulle göra. Det kan ju ha varit av omtanke men det var inget som bet på mig. Jag gick utbildningar i ledarskap tidigt och det var väldigt givande. Jag jobbade som högstadielärare innan och det är också något som har speglats i det här jobbet, tankar om pedagogik och vägledning.
Mariann ser gärna fler kvinnor på chefsposter, hon säger att män och kvinnor har olika sätt att arbeta och se på saker.
- Får jag generalisera så skulle jag säga att män på de här posterna har ett större bekräftelsebehov än vad kvinnor har. Om en man ställer sig upp och uttrycker en åsikt ska genast alla andra män också resa sig och tala om att de håller med. Kvinnor fungerar inte så. Det handlar om vilka kulturer som växer fram och vi upplever saker olika beroende på om vi är kvinnor eller män. Det är viktigt att nätverka, man behöver fylla på ibland. Jag har varit med i kvinnliga nätverk där vi stöttat och gett varandra råd. Jag har många gånger saknat fler kvinnliga ledare, ett tag var jag helt ensam. Det behövs en balans och det är viktigt att verksamheterna lär sig det. Det är olyckligt om kvinnor ska behöva kvoteras in, intresse och kunskap ska ju väga tyngst.
Nu går du ju hem efter nästan 20 år som chef, känns det inte vemodigt?
- Det enda vemodet är väl att pensionsåldern är här nu. Jag har inte samma kraft som de yngre, de ser kanske fler och nya möjligheter. Det är inte så att jag känner mig gammal men åren går ju och det finns säkert någon som kan göra det här bättre. Naturligtvis har jag funderat över faktumet att jag inte kommer ha så mycket att säga till om längre men jag känner å andra sidan inte att något är ogjort. Jag tappar ingenting när jag går, det känner jag. Nu när jag kommer vara ledig vill jag resa och rå om mina barn och barnbarn. Och så ska jag röra på mig, fortsätta med tennis och ägna mig åt golfen.
På måndag är ju din första lediga dag, vad ska du göra då?
- Då ska jag sova! Jag är väldigt morgontrött så sovmornar har jag saknat. Och så ska jag äta lång frukost och läsa tidningen i lugn och ro.