De håller fortfarande kärleken vid liv efter drygt ett halvt sekel
Ankarsrumsparet Inga-Britt och Egon Svensson har passerat guldbröllopsdagen och vänskapen mellan dem är lika förtrolig nu som då de träffades som tonåringar.
Vänskapen består. 1954 ringde bröllopsklockorna i Örebro för Inga-Britt och Egon Svensson.
Foto:
- Vi har alltid så trivsamt tillsammans, alltid något att prata om och det är en viktig faktor för ett bra äktenskap. Livet är inte alltid en dans på rosor och då gäller det att stötta varandra. Vi tror det gäller att ta vård om varandra hela tiden om äktenskapet ska bli lyckligt, säger de båda två.
I radhuset i Ankarsrum har paret inrett en verkstad där de tillsammans arbetar med sitt hantverk. Sida vid sida sysslar de med att göra målade korgar, förkläden, väskor och andra hobbyarbeten som de säljer på marknader i och utanför bygden.
De för en kryddad tillvaro tillsammans och är goda representanter för moderna pensionärer. Egon fyller snart 75 år och Inga-Britt är tre år yngre.
I verkstaden är det härligt rörigt med hyllorna fyllda med nya tyger, korgar, färger, och mycket mera ryms på borden i det lilla rummet.
- Vi samarbetar väldigt bra. När jag har sytt förkläden så får Egon sy fast banden, det är jämställt och bra, säger Inga-Britt och tittar på Egon som mycket hellre sätter finishen på korgarna, som är en av parets specialiteter.
Vid elvakaffet luftar Inga-Britt och Egon sina aggressioner. Då kommer kortleken fram och då blir det en strid om poängen.
- Vi spelar alltid 500 och vi för noga protokoll, och här kan det bli rena psykningen ibland. Vi vill båda vinna, såklart, berättar Inga-Britt och knuffar lite kärvänligt på Egon.
Vänskapen mellan dem har hållt sedan mötet på stationen i Örebro pingstafton 1950. Då var Inga-Britt inte fyllda 15 år och bodde i Nyköping. Hon följde med en bästa kompis hem till hennes familj och 18-årige Egon var kompisens morbror.
- Ja, jag minns det som i går. Jag tyckte nog att Egon var lite stöddig vid vårt första möte, men sedan han bett om att få putsa mina skor, då sa det klick. Ingen hade väl bett om det tidigare. Snart därpå hade jag fått jobb som hembiträde i Örebro. För lönen på 100 kronor i månaden fick jag också mat och husrum och det allra viktigaste så fick jag vara tillsammans med Egon, suckar Inga-Britt.
Bröllopsklockorna ringde 1954 i Örebro.
Inga-Britt och Egon är mycket ungdomliga till sinnet. De lever i nuet och har under alla år vågat vara flexibla i sitt leverne. Paret har till exempel hunnit med många resor.
- Nej, inga raka hjulspår har det varit när vi tänker tillbaka. Ankarsrum är faktiskt platsen som vi bott på längst.
Egon har varit skomodellör i många år på Kumla skofabrik. Han reste på mässor i Europa för att se trenderna på skomodeller för nästkommande säsong.
Kalmar och Stockholm var bostadsorter innan Inga-Britt och Egon flyttade till Västervik 1963 och övertog Stämbergs skomakeri på Båtmansgatan.
- När stilettklackarna försvann på damskor så försvann också vår inkomst, säger Egon.
I stället blev paret Svensson lanthandlare i Almvik från 1977 till 1989. De såg vilken fin livsmiljö som fanns här på platsen och började även att driva familjehem. Ända fram till sin pension, och till och med lite på övertid, ställde de upp för barn med tragiska öden.
1992 flyttade paret till Ankarsrum där dottern Maria då hade sin familj. I bruksorten är de välkända, inte bara för sitt hantverk, utan för att de är moderna pensionärer som finns med där det händer något. Inga-Britt och Egon har ytterligare en dotter, Karin, som är bosatt i England, och sonen Jörgen i Västervik samt fostersonen Kjell.
Ute i trädgården kan grannarna glädjas åt Egons stora intresse för fåglar. Vid fågelhuset kan de få dela Egons intresse för fågellivet. Egon är naturmänniska och går varje dag långa promenader med hunden.
Teater är något som de fängslas av, och spänning finner de i bridge. I Västerviks bridgeklubb har de varit med i många år, men nu har de avstått den senaste tiden eftersom det hinner bli nästan midnatt innan de kommer hem.
- Ja, på det viset känner man av sin ålder, säger Inga-Britt och Egon skrattande och visar sin senaste investering med dator och den tredje generationens mobiltelefon och menar att man är väl aldrig för gammal för att lära sig.
Så jobbar vi med nyheter