Nästan alla som släktforskar hittar emigranter i sin släkt. För vissa blir det en överraskning, för andra är det ett känt faktum som berättats om i släkten i decennier.
När vi tänker på emigranter ser vi kanske framför oss Karl Oskars och Kristinas långa resa och vedermödorna i det nya landet. Detta var de första stora grupperna, de som begav sig till Amerika redan i mitten av 1800-talet.
Emigrationen kulminerade på 1880-talet och då såg omständigheterna lite annorlunda ut. Då lockade kanske ett arbete i den expanderande amerikanska industrin lika mycket som ett stycke fri jordbruksmark.
1,3 miljoner svenskar emigrerade. 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna under åren 1851–1910 lämnade landet för att söka bättre livsvillkor, allt enligt Statistiska Centralbyrån. Alltså en stor del av Sveriges befolkning.
Det här ska inte bli någon historielektion men ibland kan det vara bra med lite sifferexercis för att förstå verkligheten. Jag tänker på det här ibland, alla de som åkte iväg på de stora emigrantskeppen för att söka lyckan på andra sidan havet. Vad hände med dem sedan?
Att ta reda på mer om emigrantödena är en spännande och mycket intressant del av släktforskningen. I min släkt finns det flera emigranter vars livsöden jag fått klarhet i på senare tid.
Min far hade två morbröder som emigrerade i början av 1900-talet, de hette Johan och Karl. Johan blev John och Karl blev Carl och ibland Charles "over there". De bosatte sig i var sin del av Amerika, Johan i Florida och Karl i Kalifornien. Jag vet numera vilka de gifte sig med, vad de arbetade med och när de dog. Och att Johan fick en son som inte verkar vara i livet nu eller efterlämnat någon egen familj.
Givetvis är det tack vare dagens möjligheter till sökningar i databaser och arkiv via nätet som gjort det möjligt för mig att få fram detta.
Min morfars faster Albertina emigrerade 1872 och kom till Utah. Min morfars moster Olena emigrerade 1886, så vitt jag vet till Pennsylvania.
Albertinas barnbarnsbarn i Arizona har jag träffat nyligen och har ganska mycket kontakt med numera. Olenas barnbarnsbarn har jag mer sporadisk kontakt med på Facebook i dag men vi har också träffats en gång.
Sådant här är så roligt, och en av de stora belöningarna för ens släktforskning, att få kontakt med Amerikasläktingar.
Alla emigrantöden följer inte mallen. Mina fyra emigrerade släktingar stannade kvar i USA, men många återvände hem. Så många som 20 procent tror jag. Kanske var de besvikna.
Alla gjorde inte lyckan där borta. Det var nog mer än en som, likt Vilhelm Mobergs dräng Arvid, dog av umbäranden.
För ett tag sedan skrev den Västerviksfödde författaren Ola Larsmo en artikel i DN om Swede Hollow, ett slumområde i St Paul i Minnesota där många svenskar levde i slutet av 1800-talet. Dessa svenska emigranter var utfattiga och föraktade, de bodde i skjul och barnadödligheten var hög.
Alla emigranter hade det inte som Karl Oskar och Kristina.