Sedan i vintras har jag snöat in på emigranter i min släktforskning. Emigranter finns i nästan alla släkter i Sverige eftersom så många emigrerade för 100–150 år sedan, de flesta till Amerika.
I min släkt finns emigranter i flera grenar. Min morfars faster Albertina och moster Olena emigrerade till Amerika, Albertina redan 1877 och Olena 1886. Min fars två morbröder emigrerade 1909 och 1911. Efterlevande till dessa fyra har jag kontakt med i dag, tack vare internet. De är mina tremänningar och fyrmänningar.
Amerikabreven kommer inte längre, nu är det Facebook som gäller.
Mest spännande har det varit att efterforska vad som hände min farmors bröder. Ingen i släkten visste mycket mer än ungefär var de bosatt sig i USA, den ena på västkusten och den andra på ostkusten. Breven slutade komma för länge sedan, då både bröderna och min farmor gått bort.
Tack vare några gamla fotografier och digitaliserade amerikanska arkiv har jag nu kunnat följa deras spår från att de anlänt till deras död. I USA finns ju inte husförhörslängder och samma folkbokföring som vi har men passagerarlistor, folkräkningar, medborgarskapshandlingar, militära inskrivningar, vigsel- och dödsattester ger ändå ganska mycket information, tillsammans med det lilla vi visste innan. Man får lägga pussel.
Ganska snart efter ankomsten hade de skickat hem flera fotografier, och det gick att se var de var tagna. Sådant är en bra ledtråd.
Jag hade också mycket god hjälp av att de bytte till ett ovanligt efternamn i USA. Det gjorde att en kusin och jag nu kunnat hitta våra tremänningar på andra sidan havet.
Morfars faster Albertina utvandrade först till Danmark, liksom en yngre syster. I Danmark anslöt sig Albertina till mormonkyrkan, och det var därför hon reste iväg med sin lille son, för att komma till Utah och mormonernas högkvarter. Sonens far hade inte anammat denna religiösa lära, så därför skilde de på sig och han stannade kvar i Danmark.
Albertinas barnbarnsbarn träffade jag för ett par år sedan, två systrar som reste hem för att se varifrån förfäderna kom. Det blev känslosamma besök vid torpargrunden någon mil från Ullared och på släktgården där deras farfars mor fötts.
Jag förstår dem.
Det här känns i hjärterötterna.
Som ni förstår känns det som ganska spännande släkthistorier när sådant här rullas upp. Det säger så mycket mer om de människor som levt före mig.
Något jag funderat mycket på är varför de lämnade hemlandet, i de flesta fall för att aldrig mer återvända. I Albertinas fall är det klarlagt, men inte med de andra.
Många av alla de dryga miljonen svenskar som emigrerade gjorde det för att komma undan socialt förtryck hemma i Sverige. Inte bara svårigheten att utöva den religion man ville, utan också att tvingas stå med mössan i hand och vara tacksam för ett jobb med svältlön. Och inte ens få rösta!
Emigranterna bidrog, tillsamamns med många andra, till att vi fick det bättre i Sverige. Statsmakterna och kapitalägarna kom snart till insikt om att landet dränerades på ungt och arbetsvilligt folk och så småningom tvingades reformer fram.
Det finns mycket att ta reda på om emigranter. Jag har inte slutat än.