Den 6 juni 1764 undertecknades privilegiebrevet som innebar starten för Gunnebo bruk. Det skulle jag tro att man tänker fira i Gunnebo i nästa vecka. Då har det gått 250 år.
Det var rådmannen Hans Hultman i Västervik som startade bruket. Han ägde de två medeltida gårdarna Stora Gunnebo och Hofgården och köpte sedan även Lilla Gunnebo. Den nya knipphammarsmedjan placerades vid ån på Hofgårdens mark.
Det lilla boningshuset på Lilla Gunnebo finns ju kvar än i dag och är hembygdsmuseum. Men finns det något kvar av de andra två ursprungliga gårdarna? Hofgården ska ha legat ungefär där nedre bruket nu ligger, och Stora Gunnebo ungefär där vägen från Västrum går mellan villorna. Tror jag. Det är svårt att tänka sig hur det var förr, tänka bort 1900-talshusen och förflytta sig ett par hundra år bakåt. Eller kanske bara 150 år.
I vintras läste jag 1939 års jubileumsbok om Gunnebo bruk, skriven av Helge Åkerman. Här berättas om hur bruket utvecklades men också brukssamhället. De första drygt hundra åren fanns det inte så många hus här, bara sju hus år 1850. De anställda bodde trångt i små rum och många familjer hade inte ens en egen spis att laga mat på.
På vindarna ovanför tråddrageriet och spikfabriken sov ungkarlarna i trevåningssängar.
Kan du tänka dig det? Gå upp på vinden ovanför kontoret eller verkstan där du jobbar för att lägga dig och sova för natten? Kanske inte.
Det var så det var förr. Man bodde som regel där man arbetade, och var kyrkobokförd där man arbetade. I husförhörslängderna för Gladhammars församling, som Gunnebo tillhör, är de anställda skrivna på tråddrageriet, kättingsmedjan, spikfabriken och övriga arbetsplatser. De som var drängar på någon av gårdarna var skrivna där och bodde i drängstugor som inte sällan var en del av gårdens uthus.
Vid den tiden spelade det nog inte lika stor roll var man sov. Eget rum existerade knappast. För de flesta bestod livet i stort sett av att äta, jobba och sova, sex dagar i veckan. Tolvtimmarsdag infördes i Gunnebo 1872 och tiotimmarsdag 1905.
På söndagen skulle alla gå i kyrkan, det var en medborgerlig plikt. Så bara söndagseftermiddagen var ledig.
Det var andra tider, det.
Helge Åkerman konstaterar om 1850-talets bruk i boken 1939: ”Avlöningen var låg, bostäderna dåliga, och välfärdsanordningarna outvecklade”.
Detta ställdes mot allt som hänt därefter. Bruket byggde nya bostäder till de anställda, först flerfamiljshus och sedan fristående hus. På 1900-talet uppläts tomtmark för egnahemsvillor. Vatten- och avloppsledningar drogs fram, och vägarna förbättrades.
Men det var fortfarande bruket som styrde samhället, så som det varit på de allra flesta svenska bruksorter. Kanske finns det fortfarande exempel på patriarkala brukssamhällen som lever kvar i det förgångna.
Här ska jag inte gå in mer på Gunnebo bruks historia i detalj. Men brukshistoria är intressant.
Tjust är präglat av fyra bruk. Edsbruk. Överum. Ankarsrum. Gunnebo. I dag allt från ett nedlagt bruk till en världsomspännande koncern.