I mitten av november frågade VT några ungdomar om vilken gata de skulle vilja döpa om i Västervik. Hallströmsgatan fanns inte med bland dem. Men Albert Tengers och Lektor Berlins väg föll inte de unga smakdomarna på läppen. Tenger och Berlin kanske klingar lite ålderdomligt i unga oförstörda öron. Men herrarna har tillsammans med Hallström betytt mycket för Västerviks utveckling, så deras namn förtjänas att minnas av eftervärlden.
När biskop Hallström lämnade Visby och återvände till hembygden och slog sig ner i Västervik väckte det stor uppmärksamhet i vida kretsar. Det betraktades som en smärre sensation att en biskop lämnade ämbetet i förtid. Men Hallström kände sig trött och sjuk hösten 1858. Han ansåg att han inte längre kunde sköta sina arbetsuppgifter som han önskade. Därför ville han dra sig tillbaka för att söka ro och vila.
Dessutom var han en förmögen man. Det ska vi snart visa er. Han behövde inte oroa sig för hur han skulle få råd med salt till smöret… När han kom hem till Västervik köpte han en fastighet i södra kvarteret nummer 30. Den låg vid Spötorget.
Här i Västervik fann biskopen vad han sökte: lugn och trevnad. Han reste och deltog i umgängeslivet. Men krämporna plågade honom allt mer. Efter ett slaganfall den 22 december 1861 mötte han sina fäders gud. Jordfästningen i januari 1862 blev högtidlig.
Hallström var en förmögen och generös man som vi redan antytt. Hans sammanlagda förmögenhet, enligt testamentet daterat den 16 februari 1861, uppgick till svindlande 283 100 kronor.
Han donerade 35 000 kronor till en stipendie- och premiefond till läroverket, 50 000 kronor till en ny kyrka (eller tillbyggnad och restaurering av den gamla), 5 000 kronor till sjukhuset, 10 000 till ett nytt orgelverk i Västra Eds kyrka och 10 000 till kyrkokassan i Lofta. Släkten och andra personer blev heller inte lottlösa. De fick dela på 173 100 kronor. När alla dessa pengar var fördelade skulle boets övriga behållning tillfalla Norra Kalmar läns lasarett.
1903 lades grunden till Västerviks nya kyrka – den vi i dag kallar för Sankt Petri. Bygget kunde komma igång tack vare att skeppsredaren Albert Tenger bidrog med 40 000 kronor 1897. I drygt 40 år hade Hallströms donationspengar fått stå och förräntat sig. Hans 50 000 hade växt till 275 000 - i dag motsvarande runt 14 miljoner!
Och det är därför - bland annat - som gatan från järnvägsbommarna till Johannesdal heter Hallströmsgatan.
Källa: VT:s julnummer 1921