Mamma Marie Sevlidis hade haft en normal graviditet och mått hur bra som helst.
Men när hon på söndagseftermiddagen den 28 september fick en blödning efter att ha haft ont hela natten, förstod både hon och maken Christos att något var fel. Riktigt fel. - Vi var helt säkra på att barnet var dött, minns Marie med en rysning. När de kom in på förlossningen blev lättnaden först stor när personalen genast kunde hitta barnets hjärtljud. Men ett ultraljud visade att moderkakan släppt och att livmodern hade börjat fyllas med blod. Man beslutade att ta ut barnet omedelbart. Marie sövdes och klockan 17.59 föddes Damon med ett katastrofsnitt. Christos var till en början mest orolig för Maries skull. - Det blir kanske så i och med att jag trodde att barnet redan var förlorat. Man känner tusen saker men kan inte sätta ord på vad man känner. Att stå utifrån och titta på kändes extremt oroligt, säger han. Ganska snart efter att Damon hade fötts fick Christos se sitt barn för första gången. - Först var jag lite rädd för hur han skulle se ut. Man har ju bara läst i böcker om hur mycket de utvecklats i den veckan och jag trodde inte att han skulle se ut som en riktig bebis. Men det gjorde han, säger Christos. Eftersom han fötts så tidigt var Damons lungor kraftigt underutvecklade och han behövde vårdas i respirator. Han fördes direkt till Linköping för att få vård. Med pappa Christos vid sin sida. I Västervik hade Marie sällskap av sin mamma och syster som stöttade henne i övertygelsen om att Damon skulle klara sig bra. Värre var det för Christos. - Första natten trodde jag aldrig att han skulle klara sig, säger han. Och visst var första tiden kritisk. - Det tog en vecka innan vi kunde känna oss lite säkrare, säger Christos. Det tog också nästan en vecka innan föräldrarna fick hålla sitt barn för första gången. Det skedde så fort han kommit ur respiratorn. - Känslan går nästan inte att beskriva. Jag var spänd och det bara rann svett om både mig och Damon. Sedan blev jag helt lugn och somnade bara efter en kvart. Tidigare hade jag varit mycket vaken och inte kunnat sova för att jag varit så orolig, berättar Marie. Christos märkte tidigt hur Damons värden förbättrades så fort han fick ligga på föräldrarnas bröst. - Så länge han bara låg i kuvösen hade han ett högt syrgasbehov. Men så fort han kom till oss sjönk det, säger han. I elva dagar stannade den lilla familjen i Linköping innan de kunde åka tillbaka till Västervik för vård på sjukhusets neonatalavdelning där de fram till bara några dagar sedan levt ett ganska isolerat liv då de inte kan ta emot alltför många besök på grund av infektionsrisken. Damon vägde bara 930 gram och var 35 centimeter lång när han föddes. Sedan dess har flaggan hissats för honom två gånger. Första gången i Linköping, när Damon passerade ett kilo. Andra gången i Västervik, när han kommit upp i en matchvikt på två kilo. Vid VT:s besök har Damon hunnit passera sju veckor och vikten har ökat ännu mer. Han har flyttats från kuvös till värmesäng och sedan till en vanlig säng. Sedan någon vecka tillbaka har han kläder - i storlek 40 - och den första blöjstorleken, stor som ett trosskydd, har bytts mot en större. Han behöver ytterst lite syrgas som andningshjälp och har precis kommit igång med att börja äta från mammas bröst. - Det är ett tecken på att han mår bra, säger Marie. Sonden i näsan, som leder ner i magsäcken, sitter dock kvar, och genom den får han ytterligare mat om det behövs. Trots att han forfarande är liten börjar Damon bli nästan som vilken nyfödd bebis som helst. - Han ligger och gnyr när han inte är hos oss och det märks att han försöker fästa blicken på oss, säger Christos. På sjukhuset bor numera Damon med sina föräldrar på dagarna vilket ger en ökad familjekänsla. - Nu är vi en liten familj - som bor på tio kvadratmeter, skrattar Christos. Att få barn tre månader för tidigt är såklart en chockartad upplevelse. Men paret Sevlidis har valt att fokusera på de positiva delarna. - Det är klart att man under de sista tre månaderna av graviditeten kommer in i en fas där man hinner förbereda sig mer. Men vi ser ändå fördelar med att ha varit här. När vi kommer hem har vi lärt känna varandra jätteväl och vi känner igen vartenda skrik från Damon, säger Christos. Att Christos fått mer tid med sitt barn än vad nyblivna pappor normalt får, är också en bonus. Han har varit med dygnet runt sedan Damon föddes. Själva situationen vänjer man sig också snabbt vid, menar de. - Det finns inget som blir onaturligt. För varje minut man tillbringar med Damon får man ännu starkare band. Oavsett vad som har hänt är han ändå ens barn och det är inte så mycket annat som betyder något, säger Christos. Ett för tidigt fött barn löper större risk att utveckla astma och allergier i framtiden. Och under det första året kommer skillnaderna mot jämnåriga barn att vara stora. Men det är inget som bekymrar Marie just nu. I stället blickar hon bara framåt. - Jag längtar efter att få gå ut och gå med Damon, att få visa upp honom och visa att han mår bra. Att folk inte ska behöva möta mig med en ledsen min. Han ÄR bra och jag vill få vara glad över att jag faktiskt har blivit mamma.Fotnot: Lagom till jul har familjen fått komma hem med sin son. - Det känns fantastiskt, jätteskönt, säger en lycklig Christos Sevlidis.