Allt började med att Tilde Björfors som 20-åring åkte till Paris och kom i kontakt med nycirkusen. Fast besluten om att dela med sig av upptäckten bestämde hon sig för att etablera konstformen i Sverige. Basen blev så småningom Botkyrka, en förort till Stockholm. Sedan dess har verksamheten vuxit rejält. I dag finns allt från prova-på-träning för barn och ungdomar till gymnasieutbildning och turnerande föreställningar. Och den främsta drivkraften är Tilde själv.
Som om inte det vore nog har hon även dragit igång ett forskningsprojekt om nycirkusen.
- Idén kom efter att vårt gymnasieprogram blev en del av Danshögskolan. Där förväntades det av oss att vi bara skulle malla in oss i deras konstform, säger Tilde och berättar att hon, "nästan i affekt", skrev en forskningsansökan till Vetenskapsrådet.
För att inte drunkna i andras formuleringar ville hon berätta om nycirkusen, vad den står för och inte minst befästa den som en egen konstart.
- Cirkusartister hör inte precis till dem som skriver långa avhandlingar om vad de gör. Jag kände att vi skulle behöva formulera vad vi gör - både utåt och för oss själva.
Så småningom kom svaret, ansökan hade beviljats. Sedan tre år tillbaka leder hon forskningsprojektet, som omfattar ett hundratal artister runt om i världen och som även inkluderar forskare från olika forskningsområden - alltifrån ekonomi och pedagogik till psykologi och neurologi (hjärnforskning).
Under våren börjar redovisningen av projektet i form av en utställning på Mölndals museum. Men hon påpekar att det bara är en delredovisning och att materialet är gigantiskt.
- Det är typiskt mig. Andra brukar säga less is more. Jag brukar säga more is more. Men eftersom så lite forskning har gjorts om nycirkus är också behovet stort och brett.
Förutom forskare kan Tilde Björfors även titulera sig professor, konstnärlig ledare och cirkusdirektör. För att lyckas med allt har hon varit tvungen att lära sig att faktiskt koppla av ibland, berättar hon. Där har flytten ut till Ingarö i Stockholms skärgård varit till stor hjälp.
- Fast i stället för att koppla av skulle jag snarare kalla det koppla upp. Genom att vara närvarande i det jag gör har upplevelsen av stress och oro över olika måsten minskat.
- Det gäller även jobbet - för man kan inte skapa om man inte får se himlen.