Bytte chefskostymen mot teaterroller
Christer Warfvinges intresse för teater väcktes i femtiotalets USA. Nu, många år senare, är teatern en stor del av hans liv både på scenen och bakom kulisserna.
Teaterman. Här sitter Christer Warfvinge i vedhögen vid Kulbackens museum. Foto: Anders Steiner
Foto:
1996 kom Christer Warfvinge till Västervik. Utbränd efter ett hektiskt chefsjobb. Teatern blev en väg tillbaka. Många har rollerna blivit och roligt har det varit. Gärna iklär han sig Båtsman Humblas kostym eller den älskade rollen som lektor Berlin. Rampljusets sidor har sina förtjänster, kontakten med publiken, förmedlingen av känslor, liksom rollen som författare och producent, har sin tjusning. Christer Warfvinge har skrivit inte mindre än 20 pjäser och fått alla uppsatta. Det kan inte många skryta med.
- Men hemligheten är att jag producerat dem själv, säger han och brister ut i ett bullrande skratt.
Han har glimten i ögat, rätt vad det är glittrar de till, händerna viftar och gestikulerar. Han är uppväxt i Uppsala, men 1953 styrdes kosan mot USA. Hans mamma fick jobb på en svenskshow i New York och Christer gick i skolan på Long Island där de bodde. Lärarna dramatiserade nästan allt eleverna skulle lära sig och kreativiteten flödade. Handlade det om inbördeskriget fick de iscensätta ett slag och lära sig historia från hästryggen. Den typen av undervisning var inte normalt i USA vid den här tiden, men klassen bestod mest av barn till skådespelare. Där föddes teaterintresset.
När han återvände hem två år senare var det inte utan en bred amerikansk accent, kanske en smula påbättrad. USA stod högt i kurs i Sverige på femtiotalet, det ansågs häftigt att ha bott "over there".
- Jag tog med mig det bästa från USA, att våga ta för sig och att våga stå upp för den man är och det man tror på.
Det blev militärtjänstgöring inom marinen och utbildning på sjöbefälsskolan. Christer gick till sjöss, tillbringade många salta dagar till havs och reste praktiskt taget jorden runt.
I Täby utanför Stockholm utbildade han sig till byggnadsingenjör. Han jobbade med marknadsföring på Riksbyggens huvudkontor i Stockholm. 1980 flyttade han till Västervik och blev chef för Bostadsbolaget. Nästan tio år blev det. Mest stolt är han över husen i Johannesdal.
- Det var gamla pensionärshem, men det blev för dyrt att restaurera i stället blev det nyproduktion. Min vision var att ung och gammal skulle hjälpa varandra.
- Att motivera folk och få dem att jobba är en läxa som jag lärde mig i Västervik. Min svaga sida är att jag pratar mycket i jag-form. Jag hade dålig förankring hos min personal och sprang lite för fort framåt utan att ha fått folk med mig.
Efter nästan tio år i Västervik, 1989, tyckte Christer att han gjort sitt. Han blev handplockad till en chefstjänt för ett stort HSB-företag i Gävle med 12 000 lägenheter och 300 anställda.
- Det var ett jätteroligt jobb, men när jag varit där några år blev det klart att en tredjedel av styrkan skulle bort.
Christer blev tvungen att börja avskeda personal.
- Jag började få betänkligheter och tyckte det var jobbigt att gripa in i folks liv på det sättet.
När han skulle avskeda sina närmaste medarbetare blev det väldigt tungt. 1996 gick Christer in i väggen, utbränd. Hans avtal gick ut och när han skulle förhandla med chefen förvånade han sig själv med att säga att han inte orkade fortsätta. Vid 56 års ålder gick han i pension och flyttade tillbaka till Västervik, men i början var det tufft.
- Jag kände mig som en kula i ett flipperspel där någon annan tryckte på knapparna.
Han var rastlös och reste mycket, vandrade i öknen i Afrika och bilade runt i Sverige. På våren blev han erbjuden en teaterroll, tackade ja och blev totalbiten. Resten är lokal historia. Christer har haft hand om föreställningar, turnéer, ekonomi, varit producent och skådespelare. Numera jobbar han i stor utsträckning gratis.
- Jag skiljer på sånt som ger ett stort överskott på energi i förhållande till vad man stoppar in. Teater är oerhört energigivande, även om jag jobbar så att jag är totalt slut finns ändå kraften kvar.
På senare år har han upptäckt sångens kraft och han är med i Flottans mäns sångarlag.
- Vi är inte duktiga, men vi har en oerhörd sångarglädje och därför tycker folk att det är kul att lyssna på oss. Har man glädje i det man gör får man mycket av kvaliteten gratis. Om man bara kan mobilisera arbetsglädjen så arbetar man på toppen av sin förmåga.
Christer Warfvinge är lika aktiv som någonsin och har inga planer på att lägga av. Nästa torsdag håller han sin 110:e föreställning som Båtsman Humbla.
- Båtsman Humbla står mig väldigt nära, han lever med mig.
Så jobbar vi med nyheter