Byggarbetaren som ändrade sitt liv

- Jag är född här i Hagen, säger Paul Beckman, gården har gått i släkten i många generationer. Som alla andra grabbar här i trakten så arbetade jag inom lantbruket på somrarna, men efter skolan var jag på bilverkstad några år.
Värnplikten blev avgörande för hur Paul Beckmans liv utvecklade sig.
- Jag ville lära mig dyka och fick en fin utbildning som kustjägare på K1. Att den skulle bli så betydelsefull senare i livet kunde jag aldrig tro.

Paul Beckman försökte bli stadsbo och jobbade som montör på Saab i Linköping, men trivdes aldrig i stan utan flyttade hem efter tio år och arbetade som takläggare i Västervik.
- Samtidigt utvecklade jag min dykning och tyckte det var spännande att leta vrak. Jag gick efter hörsägen, och berättelser om nät som fastnat, när jag letade. År 1970 hittade jag en Hansakogg från 1400- eller 1500-talet, som jag döpte till Ringaren, utanför Flatvarp i Loftahammar.
- Bengt O Edberg på VästerviksTidningen följde hela historien med Ringaren, som är det mest spännande jag varit med om i hela mitt liv, säger Paul Beckman.
Artiklarna i VT spred sig och en dag när Paul Beckman lade om ett tak på Järnförädlingar i Västervik kom en vändpunkt i livet.
- En man sökte upp mig och sa att han kom från Sveriges Television och att han ville göra en film om mig och Ringaren. Jag trodde stenhårt att jobbarkompisarna drev med mig och krävde mannen på legitimation.

Det var inget practical joke utan rena rama sanningen och filmen visades i tv.
Paul Beckman hoppade ner från taken och studerade marinarkeologi på Stockholms universitet, den första kursen i landet.
- Det gav mig rättighet att dyka på gamla vrak och en helt ny värld öppnade sig. Jag jobbade som kontrollant åt Sjöhistoriska museet, exempelvis när nya bron över Stora strömmen i Västervik byggdes, i Visby hamn och vid byggen i Öresund. Jag besiktigade gamla vrak och mycket annat spännande.
Paul Beckman är lättpratad och har hur många intressanta minnen som helst att förmedla på sitt lågmälda, eftertänksamma sätt. Det är berättelser om hur han målmedvetet lyckades vrida sitt arbetsliv så att det till slut bara handlade om saker som han älskar att hålla på med.
- År 1975, -83 och -88 gjorde vi regelrätta utgrävningar av Ringaren. Där fanns benrester efter människor, ädelstenar och massor av föremål. Berättelsen om Ringaren finns i en permanent utställning på Västerviks museum.

Under 15 år var Paul Beckman tillsyningsman i skärgården, han köpte en trålare och körde turister på torskfiske och började leta fornminnen på land. Men det räckte inte.
- Jag ville utveckla mig och läste natur- och viltvård i Värmland. Där lärde jag mig spårning och det ledde till en ny syssla. Jag är rovdjurssamordnare i Östergötland och kvalitetssäkrare av rovdjursspår. Det innebär att bekräfta eller avfärda spår efter varg, björn, lo eller mårdhund.
- Här i trakten finns en fast stam av lodjur, men trots att jag tillbringat så många timmar med att leta och spåra och faktiskt varit alldeles i närheten av lodjur så har jag aldrig sett något. Här finns också mårdhundar.

Paul Beckman och hans sambo Anna Lantz reser mycket. Ibland korta turer till den mycket varierade natur som finns inom tio mils radie. Ibland mycket längre. De har rest i bil över tundran uppe vid Murmansk och Ishavet flera gånger. Båda har varit hängivna dykare, de träffades under dykningarna på Ringaren, men nu har de lagt tuberna på hyllan.
- Under åren som jag dök hann jag se hur miljön i havet försämrades, berättar Paul Beckman. Men jag är positiv, lantbruket har skärpt sig enormt och blåstången är på väg tillbaka så det finns hopp för Östersjön.