Brevvänner letar minnen i VT:s arkiv

1984 blev två små flickor brevvänner. Den ena bodde i Tyllinge, den andra i Tammerfors i Finland. I dag - snart 30 år senare - skriver Johanna Karlsson i Karlshult fortfarande då och då till sin vän Anne Jussila i Helsingfors.

Elias Karlsson väntar tålmodigt med mamma Johanna Karlsson och brevvännen Anne Jussila letar i de gamla gulnade tidningsläggen.Foto: Ola Axman

Elias Karlsson väntar tålmodigt med mamma Johanna Karlsson och brevvännen Anne Jussila letar i de gamla gulnade tidningsläggen.Foto: Ola Axman

Foto: Ola Axman

Västervik2012-06-29 00:00

Johanna och Anne fick den första kontakten genom skolan. Johanna gick i fyran i Överum, Anne i trean i svenska samskolan i Tammerfors. De blev en liten del av ett utbildningsprojekt.

I Johannas klass i Överum hade flera elever finska som modersmål. Därför föll det sig ganska naturligt att Finland kom i fokus. Eleverna läste till och med lite finska och en av de "ursvenska" eleverna fick medverka på finska i lokalradions finska program.

- Det kommer jag ihåg, säger Johanna Karlsson.

I maj 1986 samlades ett gäng förhoppningsfulla barn i klass 5 B på skolgården i Överum för fotografering. Ett stort ögonblick i deras liv skulle förevigas. Bilden på alla som skulle följa med till Finland skulle tas. Den publicerades i VT, som berättade lite om projektet.

22 elever och tre lärare reste till vårt östra grannland för att möta sina brevvänner. Barnen utplacerades i vännernas familjer. Johanna och Anne knöt band som håller än.

I dagarna har Anne Jussila med man och dotter varit och hälsat på hos Johannas familj i Karlshult. Det blev också ett besök i Västerviks-Tidningens arkiv där vi med gemensamma krafter lyckades hitta några gamla klipp från skoläventyret 1986 som kunde friska upp minnet.

- Jag kommer ihåg att när vi åkte runt i bil och Anne och hennes föräldrar visade mig stan så tyckte jag det var så mycket vatten, säger Johanna.

- Tammerfors är omgivet av sjöar, fyller Anne i.

Det blev några innehållsrika dagar i Tammerfors. De tittade på en Muminutställning, ett dockmuseum och världens största ås, Pyynikki, bland annat. Besökets avslutades på nöjesfältet Särkänniemi där det fanns mycket att se: delfinarium, planetarium, utsiktstorn med mera.

När barnen skiljdes åt lovade de dyrt och heligt att de skulle fortsätta att skriva. Hur det gick för de andra vet vi inte. Men Anne och Johanna har hållit kontakt under alla år. Kanske inte alltid så intensivt, som under de första åren.

- Men vi har i alla fall skickat julkort under alla år. Anne har nog fått 17 kort på mina barn... berättar Johanna.

I dag finns det två stora buntar brev sparade på båda sidor av Östersjön. Frågan är om det blir så många fler när internet har gjort sitt intåg i våra liv.

- Sedan i våras har vi bytt mailadresser...

1995 träffades de senast. Anne skrev i ett brev att hon skulle till Sverige på scoutläger. Lägret var i Kisa. Så Johanna hade inte så långt att åka för att hälsa på.

- Det blev en kul överraskning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!