Bränderna som skakade Sverige

Det är i dagarna 50 år sedan som rättegången mot Ölandsbonden Göran Johansson avslutades i Borgholms häradsrätt. Den hade pågått sedan den 13 oktober när han häktades. Johansson var åtalad för en rad mordbränder.

Foto: urklipp

Västervik2009-07-20 00:06
I slutet av 1950-talet visste alla vem Göran Johansson var och misstankarna mot honom gav eko över hela landet. Historien började en februarinatt 1957 när två ladugårdar i Alby brann ner. Bränderna följdes av ytterligare fem under året på Öland, bland annat hos Johansson själv, som var hårt pressad ekonomiskt och dömdes senare för bedrägeri. Så snart gick ryktena på ön. "Det är Göran Johansson som tänt på, han Göran i Hagby", gick byskvallret. Det rådde nästan lynchliknande stämningar mot Johansson från en "pöbel i psykos", skrev VT. Bränderna fortsatte att sätta skräck i Ölands landsbygdsbefolkning även 1958. Johansson skulle ställas till ansvar för dessa så fort rättegången i Borgholm var över, berättade landsfogden Erik Wiberg i VT. "Mordbrandsbyn" hade blivit en smärre turistattraktion. VT berättade om att tusentals bilister stannade utanför den johanssonska hemmet för att fotografera varje dag. Det uppskattades inte av byborna som plockat ner vägskyltarna till Hagby. Det hade naturligtvis ingen nämndvärd verkan. De nyfikna hittade ändå till den riksbekanta "brandbyn som ligger inklämd på en av Ölands mest ogästvänliga och mörka platser". I slutet av september 1958 "flydde" Johansson med sin familj till vilohemmet Sjögårda i Västrum utanför Västervik. När han den 9 oktober skulle resa tillbaka till Hagby i sällskap med sin nye advokat, Erik Järneström från Västervik, fick han en obehaglig överraskning. I Verkebäck väntade polisen när han klev av bussen tillsammans med sin lille son för att möta advokat Järneström... Hagbybonden greps och fördes till ett polisrum i Verkebäck där han förhördes. Senare blev det nya förhör inne i Västervik innan han skickades vidare till Kalmar. Den 13 oktober häktades han av häradsrätten i Borgholm. Det blev början på en mammuträttegång som pågick långt in i juli 1959. Över 200 vittnen hördes. Fallet ansågs som unikt i svensk kriminalhistoria. Det skrevs minst två böcker om fallet redan innan domen hade avkunnats. Under den sista rättegångsdagen var Göran Johansson, enligt VT, på ett bistert humör. Varje svar han gav på åklagarens och domarens frågor visade på en "våldsam bitterhet": - Åklagaren säger att jag är farlig för den allmänna säkerheten och det är ju tråkigt att höra. För min del anser jag att åklagare Wiberg är farlig för mig och min familjs säkerhet, var hans slutord. Göran Johansson dömdes den 24 augusti till fem års straffarbete och förklarades skyldig till alla bränder utom två. I domen ingick straff för de växelförfalskningar som han hade erkänt. Bränderna förnekade han ihärdigt. Advokat Järneström förklarade för tidningen att han skulle överklaga domen till hovrätten. Det gjorde han också. Rättegången fortsatte i hovrätten under hösten. Några dagar före jul 1959 meddelade hovrätten domen. Göran Johansson friades för mordbränderna och kunde fira en jul i frihet med sin familj. Den hade varit splittrad i 14 månader. Lyckan var stor och glädjetårarna många.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!