Bra på att laga skavanker
En del personer som man frågar om de vill vara med i den här serien kan vara lite motvilliga, en av dem är Sven-Allan Nilsson i Slottsmon, Blackstad.- Det finns väl inget att berätta om mig, säger han.
Hemma på Slottsmon. I den före detta skolan i Ålhult har Sven-Allan och Gun-Britt gott om plats att samla vänner och familj.
Foto:
- Mitt första jobb efter skolan, berättar han, var som lärling hos Allan Ottossons målerifirma i Hallingeberg. När min chef frågade hur jag skött mig på det första stället jag arbetade svarade ägaren till huset att jag verkade vara bra när det gällde pappersarbetet. Med det menade han att jag var duktig på att laga skavanker genom och klistra över pappersremsor innan det var dags att tapetsera.
Några ärftliga anlag till målarjobbet har inte Sven-Allan. Pappan var elektriker på Sydkraft och var med och byggde ut elnätet i kommunen. För att slippa långa resor flyttade familjen med till de orter där arbetet pågick. Det hann att bli både Almvik och Loftahammar innan familjen flyttade tillbaka till Hallingeberg och mammans barndomshem Erikslund.
Några särskilda minnen från barn- och skoltiden tycker inte Sven-Allan att han har att berätta.
- Jag var nog en mycket lugn och lydig pojke som inte ställde till några hyss.
Efter åren som målarlärling började Sven-Allan arbeta hos Överums måleri. Den firman övertog han 1974.
- Jag bytte namn på firman till Gamleby måleri och bestämde ganska omgående att jag också skulle öppna färgaffär. Det nya centrumet i Gamleby var byggt och vid Gamla torget fanns det gott om lediga lokaler. Jag arbetade hårt varje ledig stund för att få affären klar. Jag minns att jag klistrade för fönstren för att ingen skulle se vad som pågick. Till jul var allt klart att vi kunde öppna affären. Den har gått bra och sedan sex år är det vår son Håkan och hans fru Ann-Christin som driver den. Målerifirman sköter den andre sonen Kent.
Trots mycket arbete med att bygga upp företaget har Sven-Allan hunnit med att engagera sig i ortens idrottsförening. I närheten av sitt hus tog han initiativ till bygge av, både ett en och en halv kilometer långt skidspår med ljusslinga, och en prima isbana.
- Isbanan var så bra att Ankarsrums IS brukade komma och träna här inför matcherna. Det var faktiskt den enda banan med belysning som de hade tillgång till. Den var förstås också ett mycket populärt tillhåll för barn och ungdomar.
Också genom många år som scoutledare har Sven-Allan varit med och tagit hand om och sysselsätt bygdens unga. Dess emellan har han hunnit vara aktiv i politiken, sjunga i kyrkokören, sköta kyrkvärdssysslan och vara ordförande i kyrkstämman.
Egentligen tycker Sven-Allan själv inte att det han gjort, och gör, är något att skriva om. Enda gången under vår pratstund som han berättar med riktig glöd är när han beskriver vilken sorts kitt och färg man ska använda när man renoverar fönster, och hur glad han blir när kunder kommer och berömmer målningsarbetet som firman utfört.
Det som han inte tyckte skulle hamna på pränt var bland annat hur det kom sig att han som nämndeman en gång fick åka med poliseskort från Bromma till tingssalen i Stockholm, varför han har ett förarbevis för båt på sin hallvägg och varför han, så fort jag har frågat färdigt, ska klä sig i frack och åka till Västervik, trots att det bara är tidig torsdagseftermiddag.
PORTRÄTTET
<STRONG>Namn:</STRONG> Sven-Allan <STRONG>Nilsson. Ålder: 71 år. Bor: </STRONG>Slottsmon Blackstad. <BR><STRONG>Familj:</STRONG> Fru, tre barn, sex barnbarn och två barnbarnsbarn. <STRONG>Favoritmat:</STRONG> Black and white. <BR><STRONG>Blir glad av:</STRONG> Att människor omkring mig mår bra. <BR><STRONG>Bäst med Västervik och Tjust:</STRONG> Den omväxlande naturen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!