Det blev ett känslosamt möte med två damer i går eftermiddag. VT träffade två svägerskor som har känt varandra i över 50 år. I dag är de båda änkor och bor bara ett litet stycke ifrån varandra.
- Vilken tjustig bukett. Tack så hemskt mycket, sa Birgitta.
Ann-Mari har sedan några år drabbats av kol och hennes besvär har bara blivit värre. Det är en av de vanligaste och snabbast växande sjukdomarna i världen. Sjukdomen gör att hon har svårt att ta sig ut. Det är då som Birgitta kommer in i hennes liv och förgyller tillvaron.
- Hon hjälper mig med allt möjligt, säger Ann-Mari.
På vintern borstar hon av bilen och skrapar rutor. Det låter kanske inte så betungande. Men för Ann-Mari är det viktigt och värt mycket.
- Jag känner mig trygg och lugn när jag ser att bilen är renborstad och att jag kan använda den när och om jag skulle behöva den, förklarar Ann-Mari.
När Ann-Mari behöver något finns Birgitta till hands med bistånd. Ibland handlar det bara om att vara sällskap. Hon tittar in och kanske har lite mat med sig. Det var likadant när Birgitta bodde uppe i Edsbrukstrakten. Hon satte sig nästan dagligen i bilen för att köra till Västervik och hjälpa och stödja sin svägerska på alla handa vis.
- Det är klart man ställer upp när man kan, säger Birgitta Svensson.
Birgitta är öländska och träffade Ann-Maris bror där. I över 20 år jobbade hon som "alt-i-allo" på Wienerbagaren i Loftahammar.