Du heter inte som det stavas. Alltså, inte Jeanlo utan "Schanloo". Låter lite fransk adel?
- Tycker du, det var i alla fall inte tänkt så. Däremot är det lite pinsamt hur det kom till.
Du har alltså hittat på det själv?
- Det var under aspiranttiden hos polisen. Jag hette Karlsson och min kollega Johansson. Vi blev alltid hopblandade. Jag tröttnade. I en deckare såg jag först namnet Jean och sedan Louies. Jeanlo så klart. Först blev det inte godkänt hos Patent- och registreringsverket. Men jag uttalade det på svenskt vis "Jeanlo" för den ansvarige språkprofessorn, och min lilla bluff gick hem.
På nummerupplysningen står det att du är videoreporter?
- Jaså gör det, oj då är det kvar sedan tidigare, det måste jag ändra för det har jag slutat med.
Har du också slutat som rektor på Östra Akademin?
-Ja, nu är jag enbart marknadschef och vd på Svensk Fastighetsförmedling i Västervik.
Men du hade två jobb samtidigt?
- Ja, parallellt med rektorsjobbet började jag deltid som vd på Svensk Fastighetsförmedling. Det funkade under en övergångsperiod, men till slut räckte inte tiden till.
Är du en sådan där hoppjerka som byter jobb hela tiden?
- Absolut inte, jag vet vad jag vill göra, och när jag har fått chansen har jag tagit den. Jag är nyfiken och tycker om att lära mig nya grejer. På något sätt har mina yrkesval hängt ihop hela tiden.
OK, vi får ta det från början. Det finns några här på VT som i kommer ihåg dig när du i mitten av 70-talet extraknäckade som fotograf och jagade polisnyheter.
- Ja, jag cyklade eller tog moppen till händelserna och var det långt fick mamma skjutsa mig. Senare fick jag sommarjobb som fotograf på VT.
Du ville väl bli journalist förstås?
- Nej, men polis och det blev jag också. Gick polisutbildningen i Stockholm, var klar 1983 och jobbade sammanlagt 14 år inom polisen, bland annat som mc-polis.
Men du trivdes inte som polis?
- Jag upplevde att organisationen var väldigt toppstyrd. Jag tog paus och stack till USA 1986 och tog flygcertifikat. Jag fick smak på att vara utomlands och gjorde senare två vändor till Australien där jag fick jobb som dykare och hajmatare.
Hajmatare?
- Vid en undervattenshow där jag stack fram betet framför nosen på hajarna som högg.
Hur skraj var du?
- Aldrig, det var inte människoätande hajar, det gällde bara att passa fingrarna.
Men du gick tillbaka till polisen?
- Ja, men jag kände att jag ville vidare och började läsa till jurist och tog examen 1993. Det var en jobbig tid, läste på dagarna och jobbade på nätterna.
- Vadå, tänkte du bli rikspolischef eller SÄPO-chef möjligen?
- Ha, ha, nej jag hade inte så jättehöga ambitioner. Jag fortsatte som polis, men Jag kom senare till en gräns där jag kände att jag fått nog. Första tio åren var kul, de sista fyra åren hade jag kunnat vara utan.
Var det i ren desperation du startade en egen juristfirma, "Trafikjuristen", sedan du gjort slut med polisen?
- Nej, nej, jag började lite i smyg. Jag märkte som trafikpolis att det fanns stora rättssäkerhetsbrister inom hastighetsövervakningen. Med mina juristkunskaper och poliserfarenheter så kunde jag ställa upp för de som råkat illa ut och blivit felaktigt dömda.
-Du har också gjort vad många jurister aldrig lyckats med, att driva fall ända upp i Högsta domstolen.
- Jag har vunnit där sju gånger faktiskt, men jag var ju väldigt specialiserad och kunnig inom det här området, som då var ett vakuum i rättsligt sammanhang.
Du fick massor med klienter och måste väl ha blivit stormrik på alla processer?
-Nej, jag var snäll och tog för dåligt betalt. Men jag tjänade hyfsat och höll på med detta i tio år.
Jaha, då var det dags för byte igen?
- Ja, jag kände att jag som försvarare inte kunde arbeta i rättssystemet fullt ut. Jag upplevde det som korrumperat. Det hjälpte inte att jag hade hur mycket bevis som helst. Många blev fällda ändå. Jag blev mer och mer frustrerad. Jag tänkte att nu ska jag bli undersökande journalist, och det starkaste mediet för det är tv.
Ok, vi börjar närma oss det här med titeln "Videoreporter" hos nummerupplysningen.
- Ja, jag började på tv-utbildningen i Gamleby och blev lovad en praktikplats på Uppdrag granskning i Göteborg, Jag hade skrivit flera programförslag, men tyvärr höll de inte löftet. Och tur var nog det.
Vadå tur, var du inte sur för att du missade världens chans?
- Hade jag blivit fast i Göteborg hade jag förmodligen missat allt det roliga jag gör i dag. Det finns faktiskt en logisk koppling dit. Fick jobb på TV4 Kalmar, men Västervik ansågs inte kommersiellt intressant för att dra igång en redaktion här. Jag började i stället med reklamfilm . För att dryga ut inkomsterna började jag ta bilder på bostäder till salu för en stockholmsfirma. Det var genom den jag fick kontakt med Anna på Svensk Fastighetsförmedling.
Hur är du som chef?
- Ödmjuk och lyssnande, vilket är nog så viktigt på rund av att jag inte varit i fastighetsbranschen tidigare. Annars är jag säker på juridiska delarna och marknadsföring.
Hur ska en bra chef vara då?
Att kunna växla mellan att vara auktoritär och väldigt demokratisk, att vara situationsanspassad.
Din sämsta sida?
- Jag kan bli väldigt arg och då skriker jag högt.
Det tror man inte när man ser och hör dig?
- Nej, kanske det, men jag kan bli riktigt förbannad när någon är orättvis eller försöker luras.
Undersökningar säger ju att många chefer har psykopatiska drag. Gillar du att plåga andra?
- Absolut inte, jag blir galen på sånt. Inom polisen har jag sett chefer som på ren jävelskap fattar beslut som inte är bra för människorna eller organisationen.
Vad gör du i morgon?
- Då är jag faktiskt ledig för att vara med på stomresningen av vårt nya betonghus som vi bygger på Gertrudsvik. Ett mycket spännande projekt, som gett mig en affärsidé.
Det ena leder till det andra?
- Just det.