Bertil Jobeus började skriva redan på Arne Lindströms tid som chefredaktör för VT. Det var sommaren 1965 och Bertil hade precis tagit studenten.
- Många av mina kamrater sökte sommarjobb på Sankta Gertruds sjukhus och det tänkte nog jag också, berättar Bertil Jobeus.
Men en dag kom han på andra tankar. Han stegade upp på redaktionen och talade med tidningens redaktionssekreterare Gunnar Friberg. Den förhoppningsfulle studenten fick visa några papper och en vecka senare ringde Friberg och Bertil Jobeus journalistkarriär hade inletts.
- Jag har VT och några personer där att tacka för väldigt mycket, säger han i dag.
Gunnar Friberg och framför allt Arne "Berget" Holst tog den unge vikarien under sina vingars beskydd.
- Jag fick ett ovärderligt stöd av "Berget", säger han.
Jobeus fick göra det mesta på tidningen. Uppdragen skiftade. Han började med att recensera en film första arbetsdagen. Sedan blev det annat av större djup och tyngd.
Bertil Jobeus lämnade Västervik efter sommaren och började plugga i Uppsala. Han återvände till tidningen under studietiden och jobbade som lokalredaktör i Gamleby sommaren 1966. Det gav några minnen för livet - inte minst från Gamleby Folkets park, som var väldigt livaktig på den tiden.
- Jag minns att den brittiske sångaren Emile Ford inte var så imponerad av en ung sommarvikarie, berättar han.
Däremot gick det bättre med Lill Lindfors. Hon såg när den unge journalisten satt på första raden och försökte fånga henne på bild. Hon tyckte att det såg lite knepigt ut och bjöd in Bertil Jobeus bakom scenen så kan kunde få bilder som höll för publicering.
Under studietiden i Uppsala blev det också sommarvikariat på Upsala Nya Tidning. I dag tror han att tiden på VT öppnade dörren till den lite större tidningen.
- Det var många som sökte och jag är säker på att tiden på VT var avgörande för att jag fick jobbet.
Vikariatet ledde, när studierna var avklarade, till en fast anställning på UNT. Den unge filosofie kandidaten bevakade bland annat studentfrågor och landstinget. Det gick tre år på tidningen när hans hustru Marie-Louise såg en annons att utrikesdepartementet sökte folk.
- Hon tyckte att jag jobbade för mycket övertid och helger på tidningen. Vi hade två små barn, säger han.
Bertil Jobeus sökte och fick jobb på UD. Han pendlade under de första åren till Stockholm innan han och familjen gav sig ut i världen. Det blev 24 år i främmande länder med skiftande arbetsuppgifter. Under resans gång växte familjen.
Under alla år har han hållit kontakt med VT. Han har gett tidningens läsare lite vidgade vyer från platser bortom Hermanstorp. Han har hela tiden brunnit för de nordiska frågorna och de återkommer han också till i dag när han levererar sin sista kolumn.
- Det finns ingen region i hela världen där man samarbetar så nära varandra, säger han.
Men det har inte bara varit artiklar från den stora världen. Han har gjort åtskilliga reportage från hemtrakterna kring Skedshult. Många minns säkert hans sommarreportage tillsammans med svågern och fotografen Sture Ekendahl. De reste runt på bygden och träffade många människor, som berättade om sina liv.
- Vi gjorde lite lättsamma reportage och hade hemskt roligt, säger han.