Berith lämnade Skåne för Småland

Det var givet att hon och de tre syskonen skulle gå på läroverk. På mitt påpekande att det inte var så vanligt på den tiden, när inte föräldrarna hade så hög utbildning och måste tyda på särskild studiebegåvning, får jag ett rappt svar. - Begåvade var ordet, säger Berith med ett hjärtligt skratt, som ska följas av många under denna intervju. Att hon valde att bli lärare var en ren hämndaktion mot hennes egen småskollärarinna vid namn Serafia. - Hon hade en gullunge som hette Inga. Hon satt i bänken bakom mig och brukade retas och peta mig i ryggen. En gång vände jag mig om och sa åt henne att låta bli. När Serafia såg det sa hon: " Fy Berith att vända sig om och fråga Inga om svaret på min fråga . Gå genast och ställ sig i skamvrån. "Där beslutade jag att bli lärare och att jag aldrig någonsin skulle ha gullungar. Berith började så småningom på seminariet och blev småskollärare. Och fick som hon säger: " Det roligaste arbete man kan ha." Med värme i rösten berättar hon om hur härligt det varit att få ta emot små tindrade sjuåringar och hur hon gråtit hela examensdagen tre år senare när hon skilts från klassen. Första tjänsten som lärare blev ett vikariat utanför Ystad. - Där fanns ett stort gods så det var lantarbetarnas barn och så grevens. Jag minns första examensdagen när greven och grevinnan kom i en bil som var nästan lika stor som skolhuset. Innan vi gick in i klassrummet utlovades en fin överraskning åt mig. Den visade sig bestå av en enorm hortensia i en stor kruka. "Du milde tänkte jag hur ska jag få med mig detta vidunder? Jag skulle åka tåget hem på eftermiddagen med två väskor att bära. "Jag upplystes om att den skulle ha mycket vatten. Jag såg mig själv tömma SJ:s karaffer för att hålla växten vid liv. När taxin kom bad jag min hyresvärdinna fru Ohlsson att förbarma sig över den eländiga hortensian innan jag slängde mig in i bilen och åkte därifrån, för att aldrig mera återvända. Drömmen för Berith som nyutexaminerad var att få en ordinarie tjänst. En kväll hittade hon en annons i Lärartidningen om en tjänst i Hjorted. Hon tog inte reda på var det låg i landet utan sökte utan stort hopp om framgång. - Tänk, jag fick tjänsten och berättade för mor som tittade på kartan och förskräcktes. Hon försökte hindra mig från att åka så långt upp i mörkaste Småland. "Men, sa hon snart är det jul och sedan examen och så måste du komma hem igen." Berith åkte till sin nya tjänst och hade bara varit en halv timma i sin bostad, som låg i samma hus som polisstationen, innan den stilige polisen kom och hälsade välkommen. - Sedan levde de lyckliga i 53 år, sammanfattar Berith deras äktenskap. Efter åtta år i Hjorted fick Berith en tjänst Gamleby. Det var en mycket dynamisk skola med fler kollegor som lockade. Maken fick polistjänst och de flyttade in i lägenhet på Bondevägen. - Det var nybyggt då och vi flyttade in innan de hann sätt in ytterdörren så vi säkert skull få stanna. Här blev sedan hela huset fullt av lärarfamiljer, och vi hade mycket roligt tillsammans. Berith bor fortfarande kvar i samma lägenhet. Sommarhuset har funnits i Loftahammar och ägs numera av sonen. Turerna dit blir många under sommaren. Sin kontakt med de gamla lärarkollegerna från Ernebergskolan har Berith behållit. - Att det är en viss åldersskillnad det har jag, som var gammal redan från början, aldrig besvärats av. Vi träffas och firar allt vi kan och där är tonen ofta rå men hjärtlig, säger Berith. Det är inte bara skolbarnen som legat henne varmt om hjärtat hon har också ett mångårigt engagemang i Rädda barnen. - Om det så bara är att stå och skramla med en insamlingsbössa så känns det meningsfullt om det kommer barnen till godo.

Berith lämnade Skåne för Småland

Att Berith Hagersten kommer från Skåne hörs på de skorrande ärren. Föräldrarna hade lanthandel utanför Hässleholm.