"Belöningen är när de fattar egna beslut"

Det är måndag, första dagen som pensionär och Kerstin reflekterar över alla möjligheter som den all fritid kommer att innebära.- Det är roligt, jag känner mig färdig för det här. Det är precis rätt steg i livet och jag är väldigt nöjd. Kerstin har en lång karriär som studie- och yrkesvägledare bakom sig. Ett yrke hon valde för att hon var säker på att hon skulle göra ett bra jobb. Men hon har inte alltid jobbat som det.När hon som nyskild med två barn kom från Stockholm till Västervik i mitten av 70-talet tog hon anställning på nämndehusets ekonomiavdelning. Ungefär samtidigt startades kommunpartiet VDM och i den karusellen stötte hon ihop med Lars "Frosse" Frosterud. De blev ett par och 1980 fick de sonen Carl. Kerstin hade då jobbat inom kommunen under några år och kände att det var dags att ta tag i den där drömmen att skaffa en utbildning och börja jobba inom skola. Distansutbildningar var ännu inte uppfunna så i tre tuffa år veckpendlade hon till Stockholm för att plugga till studie- och yrkesvägledare.Första anställningen efter utbildningen blev på Västerviks gymnasium, sedan blev det Komvux, Kunskapslyftet, Högskolecentrum och nu senast högstadieskolan Ludvigsborg. Särskilt från Komvux finns många roliga minnen. Hon har trivts på alla platser, alla har sin charm. Från Komvuxtiden har hon många minne om kulturkrockar, då många elever var invandrare som läste SFI.- En gång när jag kom tillbaka till mitt rum efter lunchen låg det en somalier och bad på golvet på mitt kontor. Kerstin blev så paff att hon ursäktade sig och gick ut från sitt rum.- Det får en att tänka till om religion och kultur.En annan gång kom en lärare in på hennes rum på Östermalmsskolan och bad om hjälp med en tant som oväntat dykt upp på lektionen. - Där bland alla svarta somalier satt det en liten gumma på en bänk. "Vad gör du här" frågade jag. "Jag ska gå i skolan" svarade gumman.Sedan visade det sig att tanten var på rymmen från ett äldreboende, men ett trevligt möte blev det. Det som har varit det roligaste i rollen som studie- och yrkesvägledare tycker Kerstin har varit att hon kunnat vägleda människor och ge dem mod att fatta egna beslut. - Det är kul att möta en människa och få vara med från början i processen, när man märker att man får en människa att våga tro på sig själv och stå på egna ben. Belöningen är när de fattar sina egna beslut. Skillnaden mellan att vägleda unga elever mot äldre är att de unga saknar referenser från yrkesliv, men tyvärr inte fördomar. - Barnen har inte hunnit skaffa sig så mycket ryggsäck, men tyvärr redan lite fördomar om att vissa jobb är fina. Sådant försöker jag att få ur dem och istället få dem att komma till insikt om sina egna starka och svaga sidor för att kunna gå vidare för egen del.Trots att sista arbetsdagen är över kommer Kerstin inte att lämna skolans värld. Som politiskt aktiv i VDM och kandidat till fullmäktige skulle hon gärna lägga sitt politiska fokus på barn- och utbildningsfrågor. Till hösten blir det kampanjande, men också nöjen. Nu finns mer tid till barnbarn och till en gammal hobby, att måla. - Nu ska jag börja måla akryl igen och barnen ska hjälpa mig att inreda en ateljé, säger Kerstin förväntansfullt.

"Belöningen är när de fattar egna beslut"

Efter 34 år i kommunens tjänst tackar Kerstin Frosterud för sig. Det är med många minnen i ryggsäcken som hon går vidare till ett liv som mormor, farmor, konstnär och politiker på heltid.